21 18 Den nödvändiga snålskjutsen

21 18 Den nödvändiga snålskjutsen

På naturmorron i P1 pratade man parasiter. Dessa organismer hämtar sitt liv från andra. Trots det är de nyttiga. Naturen kommer i olag utan dem.

Själv njuter jag av naturen, men reflekterar sällan över dess hemligheter. Samspelet människor emellan är mitt område, liksom meningen med vad vi gör. Parasiter gillar jag inte, särskilt inte mänskliga sådana. Däremot inser jag det nödvändiga i att människor åker snålskjuts på varandra.

I själva verket förutsätter mänskligt samliv denna snålskjuts. Vi lär av varandra, gör som andra, tycker som andra, fungerar som andra. Utan snålskjutsar blir det snart kaos i det mänskliga maskineriet.

Ända in i de vetenskapliga akademierna tränger denna snålskjuts. Att följa rådande forskningsparadigm är en förutsättning för framgång. Hur skulle det se ut om alla drog åt varsitt håll. För egen del är snålskjutsen en av förutsättningarna för min  framgång i mina högre studier. Professorns paradigm råkade vara mitt eget, eller rättare sagt hans paradigm stämde  med mitt. Och sen var min lycka gjord. Så småningom blev det nytt paradigm och det var inte till min fördel. I sanningens namn måste kanske tilläggas att jag inte är någon Einstein. Också det kan ha haft sin inverkan på att andra halvlek blev mindre lyckad än första.

Åter till huvudspåret. Nog kan det ha sina sidor att åka snålskjuts. Den leder inte bara rätt utan många gånger också fel. Snålskjutsar som inte håller måttet kan leda ett helt samhälle rakt in i fördärvet.

Lustigt kan det förstås också bli med misslyckade snålskjutsar. Som när Margot Wallström tog sig före att åka snålskjuts på feminismen när hon blev utrikesminister. Följdriktigt kallade hon svensk utrikespolitik feministisk. Sen påstod hon i en logik som inte är av denna världen att hon inte kunde förstå hur svensk vapenexport till skurkstater kunde ha med feministisk utrikespolitik att göra.

Så långt om parasiter och snålskjutsar. Återstår att skapa reda i problematiken.

Som vanligt för min del får Jesus fungera riktkarl. Jesus var juden Jesus och som jude följde han de judiska traditionerna. Han tänkte t o m traditionellt judiskt. Att Israel var det utvalda folket var självklart för honom. Detta var hans snålskjuts.

Men det blixtrade till i honom när han märkte att just denna utväljelse av Israel ledde till obarmhärtighet. Och obarmhärtighet tålde inte denne Jesus. I ögonblickets inspiration  tänkte han nytt utan att för den skull överge den traditionella positionen. Utväljelsens syfte blev för Jesus att lyfta de icke utvalda. De starka skall stå på de svagas sida. Själv levde han som han lärde. Som bekant slutade det på ett kors.

Så till konklusionen. Nog skall vi åka snålskjuts på varandra. Det betyder ta vara på det som kollektivet ger, t o m dra nytta av det. Men det tillhör också nödvändigt kurage att våga bryta med rådande mönster när det är av nöden. Detta också när det kostar anseende och framtidsutsikter.

Själv tycker jag att jag är som de flesta. Envis är jag förstås men också hygglig, åtminstone om man får tro ”Mansborgen” av Per Åke Strid. Boken  handlar om min och mina kamraters  gymnasietid på Karolinska läroverket i Örebro på femtiotalet. Men i ett avseende skiljer jag mig påtagligt från de flesta andra, har jag märkt. Jag har helt andra idoler än andra jag känner. För mig känns det bra att det är så. Det är en indikation på att jag nu som då vägrar att åka snålskjuts på rådande värderingar. Jag vill något annat än de flesta. Förhoppningsvis är det så att min ”huvudidol” har påverkat mig. I så fall finns det anledning att jag rätar på ryggen och fortsätter på den inslagna vägen.