38 20 Med traditionsförmedling som utgångspunkt

38 20 Med traditionsförmedling som utgångspunkt

     Min hustru har börjat sacka efter mentalt och med det mentala har följt dålig balans. Sen var olyckan framme, hon ramlade och bröt höften. På det följde brott på armbågen och slutligen, när hon kommit till ett korttidsboende, bröt hon bäckenet på två ställen och fick en kotförskjutning. Det blev nödvändigt med starka värktabletter för att lindra smärtan och på värktabletterna följde och följer ett tillstånd mellan dvala och vakenhet. Till all lycka har min hustru aptit och hon kan sitta uppe en stor del av dagen. Måtte hon hålla ut.

     Jag behöver väl inte säga att jag gärna skulle vilja dela min hustrus lidande. Men min förtvivlan innebär på intet sätt delat lidandet.

    Men ont hade varit värre ont om jag inte levt i ett samhälle där vi tar gemensamt ansvar för varandra. Kommunen har ställt upp med dagliga morgonbestyr och när inte detta förslog fick min hustru plats på ett korttidsboende, där man gör allt för henne.

      Jag vågar inte tänka på hur det hade gått  om jag inte fått hjälp. En månad med sömnlösa nätter hade så när tagit musten ur mig. Hjälpen kom som från ovan.

     Min strategi för överlevnad har varit disciplin. Jag har blivit extra noga hemma. ”Tallriktsmodellen” har blivit ett måste vid mina måltider och jag tvättar och jag städar med regelbundenhet. Dessutom har jag trots min nedstämdhet inte gett upp min teologiska studier.

     Det har slagit mig att god teologi är besläktad med mänsklig gemenskap. Så här tänker jag. 

      Livet är inte gjort för ”enspännare”.  Mitt eget öde visar hur beroende av min omgivning jag är. Jag behöver det goda sammanhanget, den goda organisationen och inte minst sammanslagna ekonomiska resurser för att fungera. Hur skulle det se ut om inte en bestämd del av lönen skulle gå till gemensamma angelägenheter via skattsedeln.      

    På besläktat  sätt är det med teologin. Det vore ett misstag att tro att god teologi är något teologen klurar ut i sin kammare. Den är som så mycket annat en gemensam angelägenhet.

     För mig handlar god teologi om Jesustron och dess konsekvenser. Men Jesustron är inte enbart något som predikanter hämtar fram ur bibliska källor. Jesus  är nämligen inte identisk med Jesus idag. Detta av den enkla anledningen att ”dået” inte låter sig kopieras till ett nu, dessutom att Jesus på korset inte är identisk med den Jesus som uppstått och idag skapar tilltro. Detta sagt  utan att förneka att det i båda fallen handlar om samme Jesus.

     Jesustron idag vilar på förbindelsen mellan dåtidens yttringar med nutidens verklighet. Ur detta möte, det betyder i traditionsförmedlingen mellan gammalt och nytt, föds den tro och det hopp som ger inspiration till handling i Jesu efterföljd. Så kan i korthet kristen tro sammanfattas. Detta i sin tur betyder att kristen tro inte kan framträda som  en enhetlig företeelse. Jesustro i Soweto tar sig inte samma uttryck som akademisk kristendom i Uppsala. 

     Till detta kan läggas att eftersom kristen tro till sitt väsen är  försoning, d v s förlåtelse och upprättelse, t o m måste tron te sig olika beroende på omständigheter. 

     Detta har jag i huvudet när jag idag disciplinerar mig för att andligen överleva i en tid av personlig kris. Sedan något år fördjupar jag mig särskilt i några böcker av professorn och biskopen Gustaf Aulén (1879-1977) i syfte att närmare bestämma var denne befinner sig i förhållande till den kristna traditionsförmedlingen. 

Bed för mig.