4 23 Samspelet förankring och tro

4 23 SAMSPELET FÖRANKING OCH TRO

Väckelseforskning var mitt tidigaste gebit, lokalhistorisk väckelseforskning på ett lokalt men brett material. Enkelt uttryckt räknade jag själar, många tusen omvändas själar, rikas som fattigas, bönders som backstugesittares. Och jag fann en väckelse som skakade om kumlabygden och omvandlade bygdens religösa karta.

Men det var skillnad mellan folk och folk. En icke ringa andel av de väckelsekristna vände snart de nybildade församlingarna ryggen och återgick till det vanliga, medan majoriteten stannade kvar i livslång friförsamlingsgemenskap. Och detta  märktes på mycket. Jag kunde med statistiskt material visa påtaglig inverkan på de väcktas samlevnadsmönster. Deras tro hade således inneburit en bestående förändring i deras förankring. Tron hade hade haft inverkan på deras sätt att leva.

Mer än trettio år senare fick jag anledning att tränga in i väckelsemannen Emil Gustafsons (1862-1900) skrifter. Det som mest slog mig var dennes rasande kritik mot sin samtids väckelse. Den var yta tyckte han. Bakom fasaden fanns inget annat än samma gamla oomvända människa som före det andliga genombrottet. Tron var inte förankrad. Förankrad tro nöjer sig aldrig med yta.

Det är synd att jag här inte kan föra över resonemanget på sekulär tro. Sån tro är idag långt vanligare en religiös tro. Bara så att de sekulärt troende inte tror sig veta att de tror. Det är som om dom inte förstod att tro är en livsnödvändighet. I mötet mellan tro, förmodanden, antaganden, längtan och den påvisbara verkligheten sker alla genuina ställningstaganden, dras de rätta slutsatserna och görs de klokaste övervägandena.

Tyvärr kan jag inte mer ingående utveckla detta.  Jag kan för lite, religion och speciellt kristen tro är mitt område. Det är från religionens värld jag tvingas hämta mina exempel. Så även här.

Jag har lagt märke till  att det är skillnad mellan kristen och kristen. Där finns de enkelspåriga, dem för vilka kristen tro är något för sig, något helt annorlunda. Detta hindrar inte att det även bland dessa är skillnad mellan folk och folk. Hos en del av dem tycks tron förankrad i stora delar av deras personlighet. Dock har även dessa  genomgående en blind fläck som hindrar dem att se. Deras enkelspåriga tro tvingar dem att blunda för visst för att kunna se annat. Hur är det nämligen med en människa som när han/hon läser om en massaker i Gamla testamenet blundar och säger att hela bibeln är Guds ord och att Guds ord samtidigt är ett kärleksbudskap. Kort uttryckt; när man säger så är har man isolerat tron från viktiga delar av personligheten.

För att inte tala om ”vanans tro”, den idag vanligaste religionsformen. Det ligger i sakens natur att vanan vill leva sitt eget liv, opåverkad av intryck utifrån. Inte ens Jesus får titta in och röra om i personligheten.

Slutligen min egen tro, i det här fallet min egen Kristustro. Nog har den tron haft inverkan på min personlighet. För omgivningen tydligast är förmodligen  att jag inte vågar förneka det uppenbart sanna. I övrigt är det mycket som återstår av Kristuspåverkan i mitt sätt att tänka och vara.

Men nog satte Emil Gustafson fingret på den ömma punkten när han bestämde trons bristande förankring i personligheten som det avgörande problemet.