Predikan Kristi förklaring 30 juli 2017

Gudstjänst Klockhammar, Kristi förklarings dag 2017

3 årg evangelium Lukas 9:28-36

Jesus på härlighetens berg

28Ungefär en vecka senare tog han med sig Petrus och Johannes och Jakob och gick upp på berget för att be.  29Medan han bad förvandlades hans ansikte, och hans kläder blev vita och lysande.  30Och två män samtalade med honom. Det var Mose och Elia  31som visade sig i härlighet, och de talade om hans uttåg ur världen som han skulle fullborda i Jerusalem.  32Petrus och de andra hade fallit i djup sömn men vaknade och såg hans härlighet och de båda männen som stod tillsammans med honom.  33När dessa skulle lämna honom sade Petrus till Jesus: ”Mästare, det är bra att vi är med. Låt oss göra tre hyddor, en för dig och en för Mose och en för Elia” – han visste inte vad han sade. 34Men medan han talade kom ett moln och sänkte sig över dem, och när de försvann i molnet blev lärjungarna förskräckta.  35En röst hördes ur molnet: ”Detta är min son, den utvalde. Lyssna till honom”,  36och när rösten ljöd stod Jesus där ensam. Lärjungarna teg om vad de hade sett, och vid den tiden berättade de ingenting för någon.

Den dubbla sanningen

Om att gråta för en brudklännings skull

Jag fick inte titta på morgon–TV en dag för några veckor sedan. TV:n var upptagen. Mitt barnbarn, 11 år, hade fastnat i ett program om brudklänningar på TLC.

Tänk, dag ut och dag in, ständigt nya program om brudklänningar. För mig obegripligt tills den blivande bruden började gråta. Brudklänningen hon provade var så fin att hennes skavanker och annat hon försökte dölja, försvann.

Med detta hade det jag inte förstått fått en förklaring. Programmet om brudklänningar stod i ett större sammanhang. Det hjälpte unga kvinnor att se sig på ett nytt sätt, i ett vackrare sammanhang än verklighetens.

Den konstaterbara verkligheten inte den enda

Eller är kanske verkligheten tudelad? Det konstaterbara är inte det enda. Det finns en ideell verklighet också, en verklighet utan skavanker som det är svårt att klara sig utan.

Men det tror inte ”de som formar framtiden”

Ända från slutet av sjuttonhundratalet har de som format framtiden i våra västliga länder gjort allt för att isolera religionen. Religion är en privatsak, sade och säger de. Verkligheten är något annat än religion och det är verkligheten vi skall syssla med i det offentliga rummet.

Tillhör inte också religionen det nödvändiga?

Men är det egentligen så? Tillhör inte också religion det nödvändiga som sätter färg och form på en annars ofta grå verklighet? Naturligtvis! Religionen kan inte separeras från vardagens verklighet.

Vad man däremot skall fråga sig är om religionens visionära bilder håller, om de hjälper människor att finna sig själva, eller om de förvanskar sanningen likt bruket av opium, som Marx påstod.

Visionens dag

I dag är det Kristi förklarings dag, den dag då vi firar att Jesus inför sina närmaste lärjungar förvandlades och framträdde i gudomlig härlighet.

Närmast kan det som skedde betecknas som en vision och på den grunden kan vi tala om Kristi förklarings dag som visionens söndag. Det betyder den dag vi firar visionen i vardagen.

I och för sig är visioner inget ovanligt. Någon form av visioner färgar regelmässigt vårt seende, våra sinnesintryck och påverkar i grunden våra känslor. Den verklighet vi lever i är praktiskt taget alltid färgad av våra inre visioner. Detta både på gott och ont.

Frågan idag är därför inte om Jesu förklaring ägt rum eller inte, utan om förklaringens bild av händelserna på förklaringsberget förtydligar sanningen om Jesus eller om den förvanskar bilden av honom.

Evangelisterna överens

Evangelisterna Matteus, Markus och Lukas är överens om att Jesu förklaring är en viktig pusselbit när sanningen om Jesus skall redovisas. Alla tre har tagit till sig berättelsen som redan tidigt fått fast form med fasta formuleringar i berättelsetraditionen. Alla tre återger vad som skedde i stort sett på samma sätt, ibland ordagrant lika, men med lite olika betoningar som visar vad respektive evangelist ville betona.

Varför inte Johannes?

Man kan undra varför inte evangelisten Johannes hakade på? Jag vet inte men anar att förklaringsberättelsen trots allt inte tillhörde det som var allmän egendom i de första kristna församlingarna. Dessutom står det i alla tre versionerna att Petrus, Jakob och Johannes får sig tillsagt tiga med vad de sett. Tiga tills tiden var inne.

 

Jesus upphöjs

Budskapet då, visionens innehåll? Här råder ingen tvekan. Jesus upphöjs. Hans kallelse befästs. Jesus kommer med bud från Gud och han är själv Gud, Guds son.

 

Denna närhet till Gud var långt ifrån given i den första kristenheten. Inte ens för evangelisten Lukas var den självklar.

I kapitel 18 vers 19 låter evangelisten exempelvis Jesus säga:

Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud.

Historiskt sett var det så att tron på Jesu gudomlighet tilltog allteftersom tiden gick. För Jesusanhängarna stod det redan från början klart att Jesus var en gudsman, en profet av nytt slag. Hans sätt att tolka de heliga skrifterna överraskade. Det var som om Guds ord och vilja fick en förnyad betydelse i hans mun. Ordet blev inte längre statiskt, dikterande utan ett levande tilltal. Ordet blev liv och handling inte minst genom att på ord regelbundet följde handling som fullbordade och konkretiserade det Jesus hade sagt. Jesu under står i detta sammanhang. De är minst av allt vanliga mirakler.

Tyst om Jesu gudsnärhet

Men det måste talas tyst om Jesu gudsnärhet, en närhet som tycktes spränga alla gränser. Förklaringsbergets upplevelser fick inte föras vidare. Varför? Bland annat därför att det sågs som en dödssynd att göra anspråk på gudomlighet. Gränsen mellan Gud och människa var och är knivskarp inom judendomen. Även inom Islam för den delen. När Islam trädde fram från 600-talet och framåt, var det en religion som var påverkad av kristna tankar. Islams heliga hade mött de kristna eremiterna i den Arabiska öknen, hört deras berättelser om Jesus. Jesusorden hade gått från mun till mun. Islams fromma tog till sig men slog samtidigt ifrån sig. Framför allt slog de ifrån sig allt tal om Jesu gudomlighet. Att göra anspråk på att vara Gud var den största av hädelser.

Så nog fanns det skäl att tiga om förklaringsbergets härlighet. Tigas till tiden var inne. Men när är tiden inne?

För många är tiden ännu inte inne

För många är den ännu inte inne. Tal om gudomlighet väcker bara deras förakt och avståndstagande. Som världen ser ut med krig, elände och orättvisor liksom med oförklarlig ond bråd död, ger det för dem ingen mening att tala om en Gud som tagit sin boning mitt ibland oss.

Här duger enbart talet om Jesus, profeten, han som nytolkade Guds ord utifrån situation och samvete så att rätt blev rätt, sant blev sant, rättvist blev rättvist och barmhärtigt, barmhärtigt. Honom och enbart honom kan dessa människor lyssna till.

Också jag inser att det är honom, profeten Jesus jag och vårt samhälle idag främst behöver.

Men jag behöver något mer

Men trots allt behöver jag ändå något mer. Jag behöver en förståelse av mitt liv och min tillvaro där jag anar att det Jesus bars av är något som är buret av tillvarons innersta krafter. Jag behöver något som visar att tillvaron inte är lika slumpmässig och tillfällig som mina erfarenhet tvingat mig att tro.

Jag behöver Jesus Guds son, jag behöver förstå att förklaringsbergets Jesus ger mig en sann bild av min frälsare.

Offentliggörandet

Jag föreställer mig att jag inte är ensam om denna min längtan att Jesu gudomlighet skall proklameras. Och jag vet att den dagen för första gången inträdde när Jesus hade uppstått och gått till sin himmelska tillvaro. Från den dagen hade i princip, men bara i formell mening, alla tillgång till berättelsen om Jesu förklaring.

Offentliggörandet individuellt

Samtidigt håller jag hårt på att det är individuellt när den himmelska sanningen om Jesus skall och bör uppenbaras. Jag känner bland annat många fromma kristna för vilken den tiden ännu inte är inne. Jag tänker fram för allt på alla dem som dåligt förstår Jesus mänsklighet. Dessa har gripits av Jesu gudomlighet utan att först ha upptäckt människan Jesus. Dessa senare önskar jag ett steg tillbaka, till Jesu mänsklighet.

Jesu gudomlighet förutsätter nämligen hans mänsklighet. Gudomligheten behöver förankras i människan Jesus. Utan den förankringen hamnar den kristne i det blå, har jag märkt och förlorar sitt fäste i verkligheten.

Vi lever alla i dubbla sanningar

Till sist, glöm bara inte detta. Detta att Jesu förklaring står i ett allmänmänskligt sammanhang. Självklart är för mig min hustru trots sina 77 år lika vacker som hon var i tjuguårsåldern. Dessutom påstår jag att detta är sant också i djupare mening. Dubbla sanningar är nämligen nödvändiga för att vi skall få liv i livet.