5 26 Teologiska positioneringar. Några exempel

Särskilt evangelierna är indelade i småstycken. Småstyckena kallas på teologspråk perikoper. Perikoperna i sin tur har oftast en poäng. Och i poängen ligger budskapet, ett budskap som är entydigt, dessutom ett Guds ord till oss. Vissa av oss kristna säger att perikopernas entydighet är hela bibelns. Allt i bibeln är entydigt ett Guds ord

Bakom dessa, låt oss kalla dem ”gudomliga positioneringar,” döljer sig  emellertid situation och historia. Situationen är händelser i Jesu liv som i sin tur  blivit till  delar av historien om Jesus. Det är när man fördjupar sig i detta senare som av det till synes självklara blir det problematiska. Därtill kommer  att trådarna drar åt olika håll i de enskilda  bibeltexterna, dessutom att redan när bibeln fogades samman till en enhet, harmoniseringar var av nöden för att få det hela att smälta samman i en enhet.

Det som tycktes så självklart blir därför  för många av oss inte längre lika självklart. Tankarna väcks: vad är egentligen sanningen om Jesus? Vad är hans plats i den judiskt kristna heliga historien?  Andra ser inte problemet. Allt är ju för dem så självklart. Allt i bibeln  är Guds entydiga ord.

Två bilder alltså, en där självklarhet råder och en annan där långt ifrån allt är en självklarhet.

En där bibeln är ett entydigt Guds ord, en annan, där det gudomliga i bibeln är något man söker.

Själv tillhör jag med många sökarna, en av de sökare som tror mig ha funnit. Och jag är sannerligen inte ensam. En av dem hette Gustaf Aulén tidigare biskop i Strängnäs. Flera av mina äldre kollegor var vigda till präster av just Gustaf Aulén. Gustaf Aulén och en grupp med honom fann enheten i bibelns grundmotiv, av dem profilerad i den självutgivande kärleken, agápe.

För många luktade deras lösning modernisering. Andra, bland dem Gustaf Wingren i Lund, hängde  upp sig på att dessa, de så kallade lundateologierna, inte lade grunden i skapelsen och lagen som en förutsättning för Jesu framträdande. Jesus var för honom ingen laggivare, däremot befriaren, befriaren från lagens skuld genom evangeliet.

Själv satsar jag på utväljelsen, en utväljelse som är ett grundmotiv hela bibeln igenom. Israel är det utvalda folket och Jesus den före alla andra utvalde. För Jesus var utvaldhet inget privilegium, mer en uppgift. När utvaldheten läses privilegium är det bland det skadligaste som finns, men som uppgift leder det till välsignelse.

Varför skriva detta här och nu. Därför att jag just nu satsar min kraft på den för så många betydelsefulle Gustaf Wingren. För mig är han trögläst. Men hjälper mina bedömningar av honom till att jag klarare ser det bärande i Jesu framträdande är det väl värt mödan.