22 26 När tron stöter mig för pannan

Här om något generellt men personligt tillämpat. Generellt eftersom kristen tro alltid stöter för pannan, personligt eftersom mitt inlägg här  går ut på att visa hur jag handskas med detta problem

Läser man nämligen bibeln med öppna ögon märker man snart att bibeln är långt ifrån enhetlig. Tiden har färgat både innehåll och tendens. Detta så tydligt att den kunnige redan vid en tämligen översiktlig  läsning kan läsa ut inte bara vad som står utan också tendenserna.

Påfallande är motsägelserna, motsägelser som stöter den troende för pannan. Man vill ju ha ett motsägelsefritt Guds ord, inte ett som sätter myror i huvudet.

Hur löser man då i kyrkan detta problem?

Å ena sidan idealiserar man. Det betyder att särskilt predikanterna målar upp en entydighet som inte har med verkligheten att skaffa. Detta, särskilt i s k bibeltrogna kretsar, där man låter dåtidens verklighet bli nutidens. Underverken då blir för dem nutidens möjlighet. Evangelisternas ord speglar bokstavligt vad som hänt, även om de tre första evangeliernas sanningar i hög grad skiljer sig från det fjärde evangeliets. Detta för att ta några av de tydligaste exemplen

Å den andra sidan omtolkar man. Detta bland upplysta predikanter. Omtolkar utifrån tidens tycken. Dock inte så grovt som man i kristet liberala kretsar gjorde i början på 1900-talet, då Jesus närmas blev en spegel av tidens ideal.

Hur gör då jag? Mitt inlägg skulle  ju inte handla om hur andra gör utan hur jag beter mig.

I huvudsak har min linje blivit ett ja till det som jag uppfattar som uppenbart sant. Vidare ett ja till att bibeln består av en samling skrifter som till allt annat också kan läsas som historiska dokument, speglande inte enbart gudomlig sanning utan också dåtidens sanningar.

Detta med betoning på de gudomliga sanningarna, f a sanningen om bibeltraditionernas Jesus. Men för att göra det förutsätts ett trossprång och det trossprånget heter för mig korset och korsets försoning. Skall sanningen fram läser jag ytterst hela Skriften utifrån denna försoning.

Med detta mitt trossprång för ögonen låter jag bibeln tala, detta utan att förneka vare sig motsägelser i bibeltexterna eller de vedervärdigheter som Guds Israel så uppenbart  utsätter de främmande folken för vid Kanaans erövring

Så jag är en omtolkare som mina vedersakare ovan. Dock omtolkar jag  inte som de s k bibeltroende, mer som liberalerna i början på 1900-talet.

Men ett gör jag inte. Jag döljer inte sanningen som de s k bibeltroende och jag förnekar inte problemen med bibeln som liberalerna. Jag låter helt enkelt tron stöta mig för pannan.

Andra må döma mig, men själv uppfattar jag inte att min hållning till Jesus tagit skada av min bibelkritik.