28 26 ABC om tro och verklighet

Barnet äger som barn specifika rättigheter liksom människan som människa sina. I förlängningen inbegrips även samlevnadsformerna under specifika rättigheter. Staten äger rätt att vara stat, staten i sin tur rätt att vara samhälle detta under bestämda grundläggande förutsättningar. (Specificeringarna undantagna, varje samhälle har rätten att utforma sin egen lagstiftning utifrån sina förutsättningar.)

Dessa rättigheter är inte skrivna i sten. De är trosbestämda, bestämda utifrån en föreställningsvärld som den lärde västerlänningen härleder till 1700-talets upplysning och som stadfästs i FN:s  deklaration om de mänskliga rättigheterna.

Så är det alltså; det vi bestämt som rättigheter, är i själva verket rättigheter grundade i tro.

Detta inses tydligast mot bakgrund av det verklighetsbestämda. Verkligheten talar nämligen ett annat språk. I verkligheten har inte alla barn rätt till liv, bara de livskraftiga. Staten inte rätt att vara stat, enbart den stat som är starkt nog att hävda sina egen intressen. Samhället inte rätt att vara samhälle, enbart det samhälle som förmår reglera samlevnadsformerna på ett ändamålsenligt sätt.

Så är alltså sanningen den att det starkas rätt råder och det vi kallar rättigheter är grundade i tro. Detta är i själva verket nutidens ABC om tro och verklighet. Dessutom ett uppfordrande ABC där det mesta borde gå  ut på att hävda våra trosbestämda rättigheter. Vi skall hävda vår tro på barns värde att det upplevs som en rättighet, vi skall hävda vårt lands integritet och våra samlevnadsformer så att det känns som vore de grundade i en allmängiltig rätt.

Är ni fortfarande tvekande till mitt resonemang betrakta då Rysslands anfallskrig mot Ukraina. I den kommande fredsuppgörelsen tycks komma att gälla att med våld tagen mark är egen mark eller med andra ord rysk mark. Sen spelar det mindre roll om de boende heter ryssar eller ukrainare.