Bibelstudium den 9 aug 2023
Dom över utsugare
4Hör detta, ni som trampar på de fattiga
och utrotar de svaga i landet!
5Ni säger: »När är nymånadsfesten över
så att vi kan sälja säd,
och sabbaten
så att vi får öppna kornboden?
Då skall vi minska måtten
och lägga på priserna
och fuska med vågen,
6köpa de fattiga för pengar
och de nödställda för ett par skor
och sälja spillet som säd.«
7Herren har svurit vid Jakobs stolthet
att aldrig glömma något de gjort. (Amos 8:4-7)
Det stora är inte det lilla, men vilar på det lilla. Det är vad jag vill säga när jag idag närmar mig profeten Amos.
Om det stora har profeten Amos mycket att säga i sina profetior, en del som är långt ifrån självklart ens i sitt ursprungliga sammanhang, annat som är gemensamt stoff för alla de bibliska profeterna. Till detta senare hör följande. Jag citerar från Amos 3 ”Ni är de enda jag har tagit mig an bland folken på jorden. Därför skall jag ställa er till svars för alla era synder” (Amos 3:2) Det betyder att profeten Amos, liksom för övrigt hela bibeln är förankrad i den så kallade utväljesetanken.
Men det är bakgrund, inte huvudsak. I dag tillhör utväljelsetanken det jag ovan kallat det stora. Nu skall det handla om det lilla, det lilla som det stora vilar på och i.
Det lilla står för ärlighet och redbarhet i det lilla. För Amos del att inte utnyttja fattiga människor för sina syften, f a att inte lura dem i affärer. Profeten Amos har gått till historien för detta sitt sociala ansvar. Om det har Stig Lindhagen skrivit i sin avhandling om samhällskritiken i Israel, eller i förkortad form i dennes ”Profeten Amos”, som finns tillgänglig på Bokbörsen för en billig penning.
Ni som läser mig vet att jag inte skyggar ens för kritik av innehållet i bibeln. Den kritiken gäller inte den i bibeln ovan apostroferade utväljelsetanken, att Israel är utvalt före alla andra folk. Den tanken får för mig sin slutliga lösning i och med Jesus och därmed också för oss. Den lösningen kan sammanfattas i orden; I de avseenden vissa av oss är mer utrustade än andra, åligger det oss att stå till tjänst med det vi som vi äger som andra inte har.
Nu är det inte så helt med detta ens i bibeln. Hur ofta skildras inte hur Israel tar för sig på andras bekostnad i gammaltestamentliga bibeltexter. Och som det börjat har det fortsatt i såväl judendom som kristendom. Utvaldhet har blivit ett privilegium när den är en förpliktande gåva.
Det går att testa om denna utvaldhet är det ena eller det andra. Prövostenen är oftast hederlighet i det lilla. Man tar som privilegierad inte för sig på andras bekostnad, vare sig ekonomiskt eller på annat sätt. Och man ljuger inte, eller ställer till rätta för den egna framgångens skull. Detta vare sig storpolitiskt eller privat.
Man behöver inte nödvändigtvis ha skarp hjärna för att kunna pröva detta. När någon uppenbart vrider till det så att det skall passa den egna sanningen är det dags för misstro.
Partiskhet som leder till egen fördel är ett osvikligt tecken på att det inte står rätt till. När någon ensidigt talar i egen sak skall man alltid fundera över hur det är med dennes stora sanning. När det är som det var under Amos tid, att rika skodde sig på de svaga, råder ingen tvekan. Då måste det vara fel även på de stora sanningarna. De stora sanningarna vilar nämligen på de små..
Och hur var det med Jesus? Närmast paradigmatiskt vilade Jesu stora sanningar i hans små.