Bibelstudium den 23 aug 2023

Låt inte bedra er, mina kära bröder. Allt det goda vi får, varje fullkomlig gåva, kommer från ovan, från himlaljusens fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker. Enligt sitt beslut födde han oss till livet genom sanningens ord, för att vi skulle bli den första skörd han får från dem han har skapat. Håll detta i minnet, mina kära bröder. (Jakobs brev 1:17 ff)

Bli ordets görare, inte bara dess hörare, annars tar ni miste. (Jakobs brev 1:22)

En tumregel när du läser Jakobs brev; ta fasta på det allmänmänskliga, inse att det Jakob skriver står på allmänmänsklig grund. Utifrån detta allmänmänskliga skall det för brevet speciella läsas.

För det allmänmänskliga i textutsnitten ovan står att allt vi äger och har ytterst är en gåva. Vi tar oss inte livet, tar oss inte våra förutsättningar, tar oss inte de yttre omständigheter vi råkat hamna i.  Ytterst är allt en gåva. En gåva på gott och ont kan man tycka, men ändå en gåva som vi är satta att ta vara på.

Det speciella är att gåvans givare specificeras. ”Himlaljusens fader” den fullkomlige, den för oss obegriplige är givaren, menar Jakob, utifrån sin alldeles speciella position. Mycket talar för att denne Jakob var Jesu bror.

Utan denna anknytning, ja utan anknytning över huvud taget till den kristna trostraditionen, ser  den ”djuptänkte” själva livet som tillvarons urunder, ett urunder som inte låter sig förnekas. Och livet tar vi oss inte det ges oss, det ges både natur, djur och människor.

Till det speciella hör framför allt att Jakob, som talar till sina kristna medsyskon i hela den då kända världen, förutsätter att dessa fått del något nytt, något unikt, sanningens ord.

Vad detta sanningens ord står för är outtalat, förmodat, i sammanhanget självklart. Detta självklara är för mig Kristus. Vad annars än sanningens ord var det denne både förkroppsligade och uttalade.

Om detta sanningens ords konsekvenser är Jakob desto mera tydlig. Det är inga konstigheter han räknar upp när han exemplifierar vad ordets görare står för. Det handlar, för att ta det viktigaste, om hur rik skall förhålla sig till fattig, om att ord ovillkorligen hör samman med handling, om att styra sin tunga  och att inte vara övermodig. 

Tron på Jesus är alltså det det speciella, egenartade, konsekvenserna av tron däremot så allmängiltiga  att man inte behöver vara kristen för att ställa sig bakom dem.

Det innebär alltså inga konstigheter att leva som en kristen för den som tror som Jakob. Det mesta är självklart.

Ändå är det svårt att få till det. Så svårt att det kräver förankring i djupare skikt i vårt inre för att vi skall bli det vi är menade till. Vi behöver bli förankrade i sanningens ord, sade Jakob och med honom en hel kristenhet. Det betyder en Jesus som tagit sin plats ända nere i hjärteroten.