Bibelstudium den 20 sept 2023

…att leva i överflöd och att lida brist. Allt förmår jag i honom som ger mig kraft. (Fil 4:12 f)

I parallelltexten till detta bibelstudium, ni hittar den under rubriken Tvivla inte utan tro, sa Jesus till Tomas (Med mina glasögon 8), tar jag upp det konstruktiva tvivlet. Detta tvivel har en pendang, vikten av ett sammanhållet centrum. Saknas detta centrum lönar det sig inte att tvivla, om så detta tvivel är konstruktivt. När den inre sammanhållande kärnan saknas, faller ändå allt i slutändan isär.

Paulus var säkert inte Guds bästa barn. I sina tidiga brev avslöjar han en självmedvetenhet som gjorde att han inte alltid var varken rolig eller lätt att tas med. Men ingen kan ta ifrån honom att att hans liv bars upp av ett allt överskuggande centrum.  Detta centrum var Kristus, Kristus på korset, Kristus försonaren.

Utifrån detta centrum relaterade han sig till sin omgivning och utifrån detta centrum hämtade han sin kraft.

Jag vill att det skall vara likadant med mig. För mig gäller inte som för Paulus att finna vägar både i överflöd och brist. Jag och min generation, som är födda och uppvuxna i Sverige, vet inte vad det innebär att leva i brist. Vad vi däremot vet är att tvingas handskas med tvivel. Vi lever i en explosion av tvivel närd av tankefrihet, ökad kunskap och vidgade vyer.

Om Paulus ovan vittnar om att han klarade av både överflöd och brist, kan jag vittna om att jag klarar av alla dessa tvivel som hopar sig över mig. Inte så att jag slipper undan dem, inte heller så att jag kan negligera dem, men att jag klarar av dem.

Under senare år har detta tvivel fått sitt centrum i de människoöden  som för mig samlar upp allt ont i en enda punkt. Jag tänker på de av mina vänner som lever sina liv i omsorg om andra, men där allt vad de gör och tänker slås sönder av vanföreställningar som inte bara trasar sönder deras egna liv utan också hotar andras. Det är som styrdes de av en avgud, en demiurg, en lägre ond skapargud, som river sönder istället för att hålla samman och bygga upp.

Allt mitt tvivel på en god Gud samlas upp i detta enda. Det myckna andra som en upplyst omgivning genererar och som hotar tron på mening och i slutändan tron på Gud, bleknar inför detta enda.

Inför det onda som vanföreställningar skapar biter för mig inget annat än tron på honom som skapade en försoning av oemotståndlig kraft.