Bibelstudium den 1 nov 2023

Ni känner vår herre Jesu Kristi stora gåva: han, som var rik, blev fattig för er skull, för att ni skulle bli rika genom hans fattigdom 2 Kor 8:9

Versen ovan är ”paradigmatisk”. Det betyder att den är mönsterbildande. Mönsterbildande i den meningen att allt väsentligt vi som människor möter skall formas eller omformas  så att det harmonierar med det versen ovan står för. Så enligt kristen tro. Låt oss kalla detta kristna paradigm offertanken, många kallar den korsteologin.

Inte så att orden som uttrycker detta kristna paradigm är oföränderliga. Orden ovan är formade utifrån att församlingen i Korinth var resursstark medan däremot moderförsamlingen i Jerusalem levde i fattigdom. Paulus vädjar om kollekt helt enkelt, en generös kollekt som skapar utjämning. Likväl uttrycker hans vädjan klockrent det kristna paradigmet.

Det är saken som är viktig, en sak som kan anpassas till de mest skilda förhållanden. När jag arbetade fram det här bibelstudiet avbröts jag av ett telefonsamtal där samtalet kom att handla om Hamas illdåd i Israel. Folk kan bli som besinningslösa mördare när de blivit förtryckta tillräckligt länge, sa jag, i ett försök att göra de brutala morden på oskyldiga israeler begripliga. Jag behövde inte säga mer förrän jag översköljdes av av okvädingsord. Detta därför att jag  i stället för vedergällning i första hand tänkte på orsaken till mördandet och i förlängningen på framtida försoning.

Det kristna paradigmet  i ovan anförd mening kan enligt min mening läggas på det mesta. Det skall inte minst ge förnyad förståelse av de kristna grundvalarna, tydligast kanske i tolkningen av det Gamla testamentet.  Det berör livets alla områden, religiösa som världsliga. På alla de områden  hör Jesu offertanke hemma. Den problematiserar, omformar, och förnyar.

Offertanken omformar, däremot idealiserar den vare sig bibel eller omständigheter. Välmenande tolkningar av hemska texter i Gamla testamentet, eller partiska ställningstaganden för dem som religiöst eller politiskt befinner sig på den egna frontlinjen, är otillåtna.  Allt skall visserligen renas och förstås på nytt sätt utifrån trons paradigm. Men det måste ske öppet.  Hur mycket syndas det inte mot detta, särskilt i den kristna förkunnelsen.

För att råda bot mot detta oskick i kristen förkunnelse förordar jag det jag kallar den obligatoriska dubbelläsningen. Å ena sidan läser jag i mitt bibelstudium som det står. Jag kallar det historisk läsning. I denna historiska läsning försöker jag efter bästa förmåga, f a sakligt, förstå textens innehåll. Först därefter  vidtar omformningen, en omformning utifrån paradigmet ovan.

Sedan bara en sak till innan jag avslutar dessa mina reflexioner över det kristna paradigm som bibelversen ovan redovisar. Jag har observerat att särskilt aposteln Paulus i sina brev närmast renodlat denna kors- eller offerteologi. Dessutom har jag märkt att denna tanke eller denna teologi inte enbart är ett tankemönster eller en tolkningsnyckel. I sin tillämpning äger den kraft. Den kristendom Paulus förkunnar och praktiserade var fylld av kraft. Det hände saker där Paulus drog fram.

Jag tänker mig att det är likadant idag. Det som kännetecknar kristusefterföljelse är kraft. Tron bevisar mer än annat sin sanning i den inneboende kraften.