Bibelstudium den 13 dec 2023

Vi som är starka är skyldiga att hjälpa de svaga med deras bördor och får inte tänka på oss själva. 2Vi skall var och en tänka på vår nästa, på vad som är gott och bygger upp. 3Kristus tänkte inte på sig själv, nej, det står skrivet: Dina smädares smädelser föll över mig. 4 Alla profetior i skriften står där för att undervisa oss, så att vi genom vår uthållighet och den tröst skriften ger oss kan bevara vårt hopp. Rom 15:1-4

Det är med bibeltexter som med det mesta. De speglar ett samtidigt förutsätter de något annat. Detta gör inte bara bibeltexter svåra att begripa utan också mycket annat. Det vet den som kommer från en annan kulturkrets och hamnat i vårt land. Orden kan hen tyda, men inte innebörden. För det krävs mer än att läsa av vad läpparna säger.

Texten ovan representerar ett förståelseskikt. Samtidigt förutsätter den kännedom om ett annat. Dessutom innehåller texten en hänvisning till psalm 69 Psaltaren. Även förståelsen av denna förutsätter en tolkningsnyckel som inte ger sig själv.

Vi börjar med psaltarpsalmen. Den skildrar utsatthet, oförtjänt lidande utan gräns. För de första kristna är den utsatte Kristus, självklart Kristus.  Inget oförtjänt lidande var ju som dennes. Men inte bara så, de första kristna läste också in mening i detta lidande. Det skedde för oss. Det var för oss Kristus led för att vi skall orka lida för andra. Det leder i texten till att ”hjälpa de svaga med deras bördor”.

Sen till bibelordet ovan  i sin helhet.  Det handlar alldeles uppenbart om vår uppgift som kristna att stå upp för de svaga, att i Jesu efterföljd i första hand tänka på vår nästas väl inte vårt eget. Inget märkligt med det. Närmast övertydligt redovisar Paulus ideal som är de klassiskt kristna.

Men därmed är inte allt sagt. Orden om att i första hand tänka på andra är inte hela sanningen. Under dessa ord finns ytterligare ett betydelseskikt, visserligen här dolt men uppenbart för den som känner sin Paulus och f a för den som känner sin bibel.

Detta här osynliga grundskikt beskriver utvaldhet, handlar om Israel som de av Gud före alla andra utvalda. Det beskriver ett folk som befriades från Egypten, vandrade torrskodda genom ett hav som vek undan framför deras fötter, om en vandring som fortsatte genom öknen och fullbordades i det utvalda landet. Och det handlar slutligen om de utvaldas triumf genom Jesu uppståndelse och om ett oförlikneligt liv som före alla andra bevarade.

Sen kommer den poäng som är dold för den som inte känner bibelns språk, inte kan ta sig ned till dess djupskikt. Det ena skall förenas med det andra för att evangeliets innebörd skall bli tydlig.

När så sker blir utvaldhet ingen  favör utan en uppgift att leva i självutgivande kärlek. Ja utvaldheten blir själva förutsättningen för självutgivandet. Om så inte sker förvandlas utvaldheten till ett osunt privilegium och  i slutändan till förbannelse för den utvalde och till katastrof för de drabbade.