Bibelstudium den 3 jan 2024

Men när tiden var inne sände Gud sin son, född av en kvinna och född att stå under lagen, 5för att han skulle friköpa dem som står under lagen och vi få söners rätt. 6Och eftersom ni är söner har Gud sänt sin sons ande in i vårt hjärta, och den ropar: ”Abba!” Fader! Alltså är du inte längre slav, utan son. Och är du son har Gud också gjort dig till arvtagare. Gal 4:4-7 

Orden ovan är ett citat från Paulus brev till galaterna. För Paulus var det han skrev det  han behövde få sagt. Samtidigt speglar orden genuint Paulus eget inre,  d v s dennes föreställningsvärld. Och föreställningsvärld i sin tur är inget annat än en människas tro. Orden ovan skall alltså ses som ett  trosvittnesbörd.

Om föreställningsvärlden/tron som företeelse behöver därtill sägas att den är något ingen kan vara förutan. Den är människans koppling till den verklighet hon lever i. Utan den inget mänskligt liv. 

Om Paulus  föreställningsvärld/tro är mycket att säga. Den kom att på ett väsentligt sätt forma kristen  tro  för all framtid. Hur Paulus i detalj  tänkte kan de lärda diskutera, vad han var ute efter är desto tydligare. Det är om det fortsättningen skall handla.

Du behöver ta tron på Jesus till ditt hjärta. Så lyder hans budskap i kortform.  Först då kan du leva som Gud vill att du skall leva. Regler, bestämmelser, ideal i all ära. De betyder föga i jämförelse med den kraft det innebär att vara uppfylld av Kristus. I tron på Kristus går allt av sig själv. Det finns inget inom mig som stretar emot. Allt ser jag med nya ögon. Inte tal om att sanningen är att jag genom en slump är utslängd i ett sammanhang som i slutändan saknar mening. Inte tal om att sanningen om Gud låter sig begränsas till insikten  att Gud står för livet, d v s undret över alla under, det faktum som inte låter sig förnekas.

Inte tal om att den slutligs sanningen om Gud är att livets Gud ger och tar med samma varma hand, han dödar och gör levande, han ger och tar utan för oss begriplig konsekvens. I tron på Kristus har jag funnit att Gud mer än annat är försoningens Gud, f a leder mig Gud in på försoningens vägar.

Alternativet då, är det att stryka Gud från dagordningen som så många tycks mena. Men det alternativet låter sig inte väljas. Livets under låter sig ej förnekas. Dess faktum tvingar oss att finna vägar som hjälper oss ta vara på det liv vi fått. Det är här vi återfinner det som Paulus kallar lagens väg. Med lagen som styrmedel försöker vi hantera det liv som är oss givet.

Lagarna må vara förträffliga, reglerna för samlevnad präglade av omsorg och kärlek. Ändå är lagens väg inte framkomlig. Dess grundfel är att den vilar på människors axlar, dess oframkomlighet  på att människor säger en sak och menar en annan.

Nog har lagarna sitt berättigande men inte i herresätet. I herresätet skall Kristus finnas och kloka lagar dennes tjänare.

Sanningen i detta erfar vi dagligen. Att  vara uppfyllda är en förutsättning för att kunna göra. Och uppfylld innebär för Paulus att vara uppfylld av Kristus, uppfylld för att kunna leva som lagen bjuder. Och den uppfyllelsen står enbart trons Kristus för. Det är Paulus entydiga budskap.