Bibelstudium den 10 jan 2024

Herrens tjänare och hans uppgift

1Detta är min tjänare som jag ger kraft,

min utvalde som jag har kär.

Jag låter min ande komma över honom,

han skall föra ut rätten till folken.

2Han ropar inte, han höjer inte rösten,

hans stämma hörs inte på gatorna.

3Det knäckta strået bryter han inte av,

den tynande lågan släcker han inte.

 För mig blir Bibeln Guds ord när man lärt sig skilja 1 det styrande från det styrda och 2 det allmängiltiga från det tillfälliga. I dag om 1 dvs om det i bibeln styrande. 

Texten ovan hör till det styrande, t o m till det mest styrande i hela bibeln. Den handlar om tjänaren över alla tjänare, den före alla andra utvalde.

Vem denne är sägs inte. Men sammanhanget får oss ana att adressaten är ett folk, Israels folk, det folk som tycktes krossat, fördrivet  och slutgiltigt annekterat (den babyloniska fångenskapen).

Just när denna katastrof  syntes slutgiltigt bekräftad häver profeten på Guds uppdrag upp sin röst. I en av bibelns mest överraskande passager förkunnar denne  att detta krossade folk var utvalt före alla andra folk, utvalt att föra Guds rätt till seger. Detta inte med vapenmakt utan med en förunderlig barmhärtighet som sitt enda redskap.

Att utvaldhetens villkor är barmhärtighet låter oss sammanhanget ana. Varom inte blir utvaldheten till en förbannelse. Eller sagt på annat sätt. När utvaldheten blir till en rättighet, ett privilegium, förvandlades utvaldheten till förbannelse, först som nådegåva är den giltig.

Den sanning som här utsägs är stor, så stor att den inte ryms som den sanna profetian  om  ett folk, om än så utvalt. Den tränger in på alla områden. Säg den ledare, eller för den del även den med inre gåvor särskilt välrustade , som inte inser att det hon äger är en gåva, utan tror det vara en resurs att fritt bruka för egen vinning. Då blir, vilket avsikten än är , det givna till en förbannelse.

Som om sanningen ens ryms här. För oss kristna ryms den först i Kristus. Hela dennes liv var ett liv i utvaldhet vars kännetecken var maktutövning i omvänd mening. ”Det knäckta strået bryter han inte av”, var lösenordet i den ursprungliga profetian. För vem passar detta lösenord bättre än på Kristus.

Om den utvalde sägs att Guds Ande skall komma över honom. Guds andes kännetecken är alltså att inte bryta den ”knäckta strået”. Detta väl att märka när vi i bibeln i andra sammanhang läser om Guds ande. Med Jesaja 42 som styrande bibelord blir att inte bryta det knäckta strået Andens ledande kännetecken.

Detta bör jag som bibelläsare ha i åtanke exempelvis när vi i Apostlagärningarna 19:6 läser om  hur Paulus i Efesos  ”lade sina händer” på dopkandidaterna varpå  ”den helige Anden” kom över dem och ”de talade i tungor och profeterade”.

Hur lätt är det inte att låta tecknet ”tungotal” förvandlas från gåva till privilegium, varpå gåvan ofelbart förvandlas från välsignelse till förbannelse.  Detta inte enbart påpekat för  högmodiga karismatiker, utan även till oss andra som tar våra gåvor för något vi rättmätigt äger, när de i själva verket är givna av nåd.