Bibelstudium 7 febr 2024

Vandra i ljuset

Och detta är det budskap som vi har hört av honom och förkunnar för er: att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. Om vi säger att vi har gemenskap med honom men vandrar i mörkret, ljuger vi och handlar inte efter sanningen. Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra, och blodet från Jesus, hans son, renar oss från all synd. 1 Joh 1:5-7

För  mig är Gud något ofrånkomligt vare sig vi säger oss vara troende eller inte. Som jag ser det är Gud ett med varats under och vår tro ytterst avhängig av hur vi förhåller oss till detta vara, detta ofrånkomliga liv som vi under ett antal år får vara en del av.

Kristen tro  står för ett av de många sätt att förhålla sig till detta under som heter liv.  Men inte ens kristen tro är en enhetlig företeelse. Textorden ovan redovisar hur de johanneiska kristna såg på tron. Det betyder kristna som vi återfinner i bibelns johannesevangelium och i johannesbreven.

I dessa kretsar hade man sagt ja till Gud via den döde men uppståndne frälsaren som de kallade  Guds son.  Och den rening från synden som de upplevde i tron på korset fick dem att se Gud som ljuset.  Inget mörker fick plats i detta ljus. Gud är ljus, enbart ljus, bekände de.

Man behöver inte leta länge i bibeln förrän man finner även andra sätt att uppleva Gud. Ljus-mörker-tänkandet är långt ifrån det enda. Lika lite som det är det i troende människors hjärtan. Mina vänner, de  undersköterskor och biträden som vårdar min demenssjuka hustru tror på sätt som inte nödvändigtvis sammanfaller med vare sig mitt eller bibelns.. För de flesta av dem är Muhammed större än Kristus. Och det förskjuter synen, dock inte mer än att vi har omsorgen om och vördnaden för  livet gemensamt. Med kärlek och i vördnad för livet tar både de och jag hand om min hustru.

Ta nu inte detta som jag hittills sagt som teoretiska sanningar om Gud. Nog är Gud, åtminstone för mig ett ofrånkomligt faktum, men Guds innersta väsen är både för mig och alla andra ett mysterium. Däremot kan vi, ja måste vi, vare sig vi vill det eller inte, förhålla oss till Gud. Livet, existensen, varat berör oss vare sig vi vill det eller inte.

Johannes såg alltså livet utifrån Kristi kors. Det ledde honom och hans krets av kristna till att se Gud som ljus. I allt det mörker som råder, i all den tröstlöshet som drabbade även de johanneskristna trodde han och hans trosfränder på ljuset.  Detta trots att det rådde mycket mörker även bland dessa kristna. Om detta vittnar inte minst det brev från vilket dagens text är tagen. Så även för mig. Desto lättare att idag ikläda mig deras sätt att bekänna sig till Gud. Gemensamt bekänner vi: Mitt i allt mörker är trots allt Gud ljuset.