Bibelstudium den 14 febr 2024

Text: Kärlekens höga visa 1 Kor 13

här representerat av v 7

”Allt bär den (kärleken), allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den”

1 Kor 13 spränger gränser. Ond som god, troende som icke troende, man som kvinna, alla berörs vi av det fullkomliga i detta tal. I mitt eget studium av 1 Kor i sin helhet har jag känt att kapitel tretton är sin egen storhet som inte låter sig infångas av övrigt i brevet. I klartext; orden om kärlek nöjer sig inte med att låsas in i en församling på milsvids avstånd från den verklighet som 1 Kor 13 speglar. Som jag har många tänkt och låter texten vara sin egen tolk.

Det riktiga i detta kan diskuteras. Ett vet jag av egen erfarenhet, att kärleksorden i 1 Kor behöver ett sammanhang för att kunna göra sin verkan. Sammanhanget skjuter på respektive skjuter från sig det förverkligande som ger textorden dess yttersta mening.

Sammanhanget bäddar alltså för att av ord skall bli verklighet. Av den anledningen löser jag trots allt  inte 1 Kor 13 från övrigt i detta paulusbrev. Tvärtom har jag kommit att se 1 Kor 13 som den enda möjligheten för församlingen i Korint. Utan 1 Kor 13 skulle annars denna församling efter en tids fördröjning återgå till gammalt liv och leverne om än med kristna förtecken. Allt tyder på detta.

Jag löser f a inte 1 Kor 13 från sammanhanget med mitt eget liv. Mina egna aggressioner, min egen vilja till självhävdelse, eller vad det nu är,  behöver gå igenom det reningsbad som meditation av 1 Kor 13 innebär. Detta för att kunna omformas utan att samtidigt, märk väl, desarmera det berättigande i mina egna känslor.

Och jag behöver ta till 1 Kor 13 när jag betraktar de  ”religiöst korttänkta”, de som säger stora ord om det som de egentligen inte begriper. För mig gäller detta oftast frågor om bibeltro och bibeltillämpning, alltså min dagliga sysselsättning. Med 1 Kor 13 i bakhuvudet kan jag ibland förstå, ibland fördjupas i mina avståndstaganden.

Det sades under min studietid på sextiotalet att teologin i Lund företrädde evangeliet, teologin i Uppsala lagen. I Lund lät teologerna Jesus uppträda som förnyaren i Uppsala som den som skärpte lagen genom sin förkunnelse i Bergspredikan och som stadgade om den ordning med biskopar och präster som sedan skulle komma att bli rådande i den kristna kyrkan.

Det må vara hur som helst med det talet. Men är det sant blir det Lund som får företrädet. Hur var det nämligen med Jesus? Denne var förvisso en ytterstatidspredikant och han gjorde under som ingen annan av dåtidens undergörare. Dessutom talade hans lärjungar och efterföljare högt om dessa gärningar, så högt att de präglade de evangelier som nedtecknades strax efter Jesu död och uppståndelse.

Men vad var det som präglade denne Jesus? I allt och bakom allt återspeglade han den kärlek som beskrivs i 1 Kor. Denna oemotståndliga kärlek var ett med hans väsen. Det tillhör min trosbekännelse att erkänna och bekänna detta.

På den grunden lägger 1 Kor 13 grunden för mitt liv. 1 Kor 13 är ett med Kristus och därmed också ett med den Gud som det annars är så svårt att tro på.