Bibelstudium den 21 februari 2024

…8Nu tog djävulen honom med sig upp på ett mycket högt berg och visade honom alla riken i världen och deras härlighet 9och sade: »Allt detta skall jag ge dig om du faller ner och tillber mig.« 10Då sade Jesus till honom: »Gå din väg, Satan. Det står ju skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du dyrka.«(Saxat från episoden Jesus frestas i Matteus 4)

Av någon anledning  har just Matteus i avsnittet ”Jesus frestas” skrivit teologi. Detta till skillnad från parallellberättarna (synoptikerna) Markus och Lukas.  Markus nöjer sig med att konstatera faktum, att Jesus frestades och Lukas utför händelsen men inte lika utförligt som Matteus. Ingen av dem har som Matteus förstått innebörden i det som teologer kallar perikopen (= en rad versar i evangelierna som hör ihop) om Jesu frestelse.

Det mest tänkvärda i Matteus framställning är att den bakom det yttre händelseförloppet  speglar människans relation till Gud. Den blottar gudomliga anspråk till och med hos den som ingen Gud har. Allt format utifrån en litterärt formad dialog mellan Jesus och djävulen.

Här handlar det således inte om ett referat i egentlig mening, istället om sanningen under det ytskikt som heter berättelsen om Jesu frestelse,  ordagrant förstådd.

I denna dialog med djävulen speglas mer än annat människans anspråk. Hon må kalla sig ateist, rationalist eller vad annat som helst. Sina gudomliga anspråk släpper hon inte taget om. Mer än annat vill hon stå över, härska, behärska. Mer än annat vill hon vara Gud eller Guds son (Matt 4:3) här klätt i djävulens erbjudande om jordisk makt.

Men Jesus går inte in på djävulens erbjudanden. Hans avvisanden baseras, här som i djävulens tidigare försök, på att han själv är en människa och som människa har man en relation till Gud men är inte Gud.

Allt brister med egna gudomliga anspråk, egen särställning. Att kunna trolla fram bröd löser inte hungerkrisen, att briljera med att vara osårbar framkallar inte äkta fromhet och att äga gudomlig makt och människors tillbedjan skapar inte äkta fromhet.

Av detta har jag själv inte så mycket varnats för att försöka vara förmer än andra. Det är inte min svaga punkt att sätta mig på andra. Vad jag däremot lärt mig är att före allt annat söka människan Jesus. Det var ju som människa Jesus bemötte djävulens anspråk.

Därför ser jag före allt annat ett värnlöst barn i krubban, omsorg om människors väl i bespisningsundret och en tillintetgjord människa på korset. Först när jag sett just detta kan min tro på Jesus som Guds son växa fram och min tro på Gud söka sig nya vägar.