Bibelstudium den 3 april 2024

Detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet. Men när det förgängliga kläs i oförgänglighet och det dödliga i odödlighet, då blir det så som skriftordet säger: Döden är uppslukad och segern är vunnen. Död, var är din seger? Död, var är din udd? Dödens udd är synden, och synden har sin kraft i lagen. Gud vare tack som ger oss segern genom vår herre Jesus Kristus (1 Kor 15:53-57)

Skilj det sedda från det trodda, den yttre verkligheten från den inre, det du vet från det du tror. Men eliminera inte det ena på det andras bekostnad. Du liksom alla andra behöver såväl det ena som det andra för ett fullvärdigt liv. Den som bara vet blir handikappad på ett sätt, den som bara tror på ett annat. Det ideala tillståndet uppstår när det sedda och det trodda samverkar i en ständigt pågående interaktion.

Så även när du läser bibeln, skilj även där fakta från tro, det yttre från det inre. Så särskilt i påsktider. Korsfästelsen står för det ena, den tomma graven för det andra. Det ena är mättat med fakta, det andra med tro.

Evangelierna är faktabaserade, samtidigt översköljda av tro. Det är med trons ögon evangelisterna betraktar Jesus under  dennes jordeliv. Med breven är det tvärtom. Där är det tron som får mest utrymme. Paulus har nästan ingenting att säga om Jesu jordiska liv. Det mesta handlar om tron och trons konsekvenser.

Så särskilt i textavsnittet ovan. Paulus går så långt att han vänder upp och ner på bibelcitaten från Gamla testamentet för att få dem att stämma överens med uppståndelsens konsekvenser, livets seger över döden. Äger du bibel 2000 lönar det sig att ta till sig bibelöversättarnas kommentar till 1 Kor 15:54 för att få ett exempel på detta.

För mig som skriver detta är det den naturligaste sak i världen att skilja vetande och tro för att i slutändan förena de två till ett sätt att vara och handla. Jag har funnit att alla gör det oavsett om de förstår vad de gör eller inte.  Frågan är egentligen inte om detta samspel pågår  utan på vad sätt. Och framför allt vilka konsekvenser det får när vetandet och tron möts i medvetandets inre.

För Paulus fick kunskapen om Jesu död och tron på Jesu uppståndelse konsekvenser så stora att de format oss kristna för all framtid.

Dödens yttersta orsak blev för honom inte det naturliga åldrandet som obönhörligt leder fram till död. Inte så att Paulus saknade blick också för detta samband. Att dö mätt av år och möda var ingen främmande tanke för den skriftlärde Paulus. Det är ju om något biblisk lära. Men uppståndelsen som korsfästelsens yttersta konsekvens skapade något nytt som i ett slag förändrade allt.  Han såg som en yttersta konsekvens av Jesu död och uppståndelse att den yttersta orsaken till död inte var de naturliga åldrandet utan berodde av människans orättfärdighet. Denna i sin tur besegrades vid korset och den tomma graven. 

Denna Paulus upptäckt att orättfärdigheten (synden) var kopplad till döden blev så stark att det genomsyrade allt han tänkte och gjorde. Den nya insikten kom att genomsyra dennes förkunnelse och i och med det också hans brev för att sedan gå vidare till den kristna kyrkan.  Fortfarande läser vi Jesus som gudssonen som genom sin försoningsgärning på korset  banade väg till ett liv bakom den kroppsliga döden.

Paulus var förvisso ingen frälsare, däremot förmedlaren av den viktigaste av insikter, den att synd och död hör samman. Vidare att händelserna vid korset och vid den öppna graven, allt förstått som en försoningsgärning, banade vägen för ett liv bortom döden.