Bibelstudium den 24 april 2024

Till skillnad från tidigare skall jag här aktualisera de bibeltexter som var aktuella i evangeliehoken inför den fjärde söndagen i Påsktiden. Jag gör det för att visa att bibelns texter inte enbart är upphöjda gudsord, utan också riktat tilltal. Det första exemplet speglar Guds tilltal i yttersta förtvivlan,  det andra skall tjäna som påminnelse och det tredje som förklaring.

Först Guds tilltal.

7Ett kort ögonblick övergav jag dig, men i stor kärlek tar jag dig åter.

8Jag dolde mitt ansikte för dig i häftig vrede ett ögonblick,

men evigt trofast visar jag dig nu min kärlek, säger din befriare, Herren.

9Det är som på Noas tid, då jag svor att Noas flod aldrig mer skulle dränka jorden.

Så svär jag nu att inte mer vredgas och inte mer rasa mot dig.

10Om än bergen rubbas och höjderna vacklar, skall min trohet mot dig inte rubbas

och mitt fredsförbund inte vackla, säger han som älskar dig, Herren. (Jesaja 54:7-10)

Här bibelord så mänskliga som de någonsin kan bli. Gud blottar sig inför sitt sargade folk (som just befriats från den babyloniska fångenskapen). Herren talar till det med ord som vibrerar av medkänsla. Gud klär av sig sin storhet uppfylld som Gud är av kärlek till sitt sargade folk.

Sedan Guds ord till påminnelse.

12Därför led också Jesus utanför stadsporten för att med sitt blod rena folket. 13Låt oss då gå ut till honom utanför lägret och dela hans smälek. 14Ty här på jorden har vi ingen stad som består, men vi söker den stad som skall komma. 15Så vill vi genom honom ständigt frambära lovsång som ett offer till Gud, en frukt från läppar som prisar hans namn. 16Men glöm inte att göra gott och att dela med er; sådana offer behagar Gud. (Hebr 13:12-16)

Hebreerbrevets författare påminner sina kristna läsare om vilka de är. Som kristna är deras position förutbestämd. Deras plats är utanför, utanför för att i Kristi efterföljd tjäna, utanför därför att deras rätta hem är himlen.

Slutligen Guds ord till förklaring

16En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni skall se mig igen.« 17Då sade några av lärjungarna till varandra: »Vad menar han när han säger: ’En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni skall se mig igen’, och när han säger: ’Jag går till Fadern’?« 18De sade: »Vad menar han med ’en kort tid’? Vi förstår inte vad han säger.« 19Jesus märkte att de ville fråga honom och sade till dem: »Ni undrar varför jag sade: ’En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni skall se mig igen’? 20Sannerligen, jag säger er: ni kommer att gråta och klaga, men världen skall glädja sig. Ni kommer att sörja, men er sorg skall vändas i glädje. 21När en kvinna skall föda har hon det svårt, för hennes stund har kommit. Men när hon har fött sitt barn minns hon inte längre sina plågor i glädjen över att en människa har fötts till världen. 22Nu har också ni det svårt. Men jag skall se er igen, och då skall ni glädjas, och ingen skall ta er glädje ifrån er. (Joh 16:16-22)

Det blev inte som förväntat för de kristna som slutit sig till kretsen kring Johannes. Löftenas uppfyllelse lät vänta på sig. Förväntningarna kom inte att uppfyllas på sätt som de trott. Därför klär evangelisten Johannes Jesu avskedstal med ett innehåll som skall kunna läsas i de johanneskristnas församlingar långt efter Jesu död och uppståndelse. Evangelisten mättar det med förklaringar som skall liva dessa ansatta kristna när det mesta går dem emot. 

Det är inte historia evangelisten återger, utan det jag kallar överhistoria.  Det ger förklaringar till det som tycks oförklarligt.