Bibelstudium den 1 maj 2024

1När Israel var ung fick jag honom kär,

och från Egypten kallade jag min son.

2Men ju mer jag kallar på dem,

desto mer går de bort från mig.

De offrar åt baalsgudarna

och tänder offereld åt belätena.

3Ändå var det jag som lärde Efraim gå

och jag som tog dem i mina armar,

men de förstod inte att jag botade dem.

4Med trofasthetens band drog jag dem,

med kärlekens rep.

Jag var som den som lyfter upp ett barn till kinden. 

Jag böjde mig ner och gav dem att äta. (Hosea 11:1-4)

Jag vet inte hur jag skall bete mig för att på rätt sätt betona vikten av texten ovan. Den är grundläggande eftersom den, bakom de personliga orden, beskriver det jag kallar ramverket  för allt vad kristen tro heter.

Att vara kristen innebär nämligen det som texten ovan säger. Tron kan liknas vid en moders kärlek till sitt barn. Men kristen tro leder också regelmässigt till det som kan liknas vid ett barns  uppror och frigörelse.

Detta som jag  här betecknat som trons ramverk skapades i  de gammaltestamentliga berättelsetraditionerna om Israels utväljelse. Dessa i sin tur är grundade i berättelserna om den judiska folkstammens befrielsen från slaveriet i Egypten till ett liv som Guds egendomsfolk. 

Texten ovan är profeten Hoseas variation på detta tema. (Närmare om den historiska situationen när texten skrevs och om Hoseaboken i sin helhet kan man smidigt ta del av i  noten till Hosea 1:1 i Bibe1 2000) Utväljelsens grundtankar fördes sedan vidare in i Nya testamentets föreställningsvärld med sin Jesus och med den kristna kyrkans segertåg över världen. Och fortfarande gäller att tron från Guds sida är grundat i dennes speciella omsorg om sina egna barn. Detta i sin tur för regelmässigt över i uppror. Jag känner för egen del ingen kristen gruppering som inte  uttalat eller i sak gjort uppror när den sanne Guden kommit dem alltför nära.

Tanken på utväljelsen, förstådd som Guds speciella omsorg om de sina, har tyvärr hamnat i vanrykte i en upplyst västerländsk kristenhet. Dessa tankar anses svära mot föreställningarna om allas lika värde och lika värde  tål inte talet om privilegier. Dock kan tanken på Guds speciella omsorg om de sina  inte överges utan att bibelns föreställningar i grunden förnekas eller omtolkas. 

Själv har jag kommit till rätta med utväljelsetankens problematik genom att konsekvent se utväljelsen som en gåva att ge vidare, inte som ett privilegium. När utväljelsen uppfattas som privilegium faller allt.

För profeten Hosea var upproret mot Israels Gud ren och skär olydnad. Det ledde till baalsdyrkan  och ”offereld åt belätena”. Självklart var Israels, här kallad Efraims, uppror för Hosea tecken på trolöshet och som sådant förkastligt.

För oss är det inte alltid lika enkelt. Nog är det fortfarande klandervärt att som på Hoseas tid besvara omsorg och kärlek med egenkärlek och självupptagenhet. Och hur ofta sker inte detta! Jag antar lika ofta som på profeten Hoseas tid.

Men idag ligger dessutom vårt uppror mot Gud på ett annat plan. Synen på den Gud som lovat att ha speciell omsorg om oss, skyms av sådant som vittnar om en Gud som inte bryr sig. Det tycks som Gud mer styrde med slump än med omsorg.

För mig personligen är detta ett personligt problem som jag inte har tydliga svar på. Men det jag äger är Kristus. I honom är Gud lik en mor som har omsorg om sina barn.