Bibelstudium den 15 maj 2024

6Den dagen (Herrens dag) skall det inte längre finnas någon kyla eller frost. 7Det skall vara en ständig dag – Herren vet när den kommer – och ingen växling mellan dag och natt, utan när kvällen kommer skall det vara ljust. 8Den dagen skall friskt vatten strömma ut från Jerusalem, hälften mot östra havet och hälften mot västra havet. Sommar och vinter skall det vara så. 9Och Herren skall vara konung över hela jorden. Den dagen skall Herren vara en och hans namn ett enda. Sakarja 14:6-9

Orden ovan är den gammaltestamentlige profetens. De beskriver avgörandets dag, med bibliskt språkbruk ”Herrens dag”. Hela kapitel 14 i Sakarja bok handlar direkt eller indirekt om denna Herrens dag, den dag då allt skall ställas på sin spets och avgöras.

Vi kristna förbinder denna Herrens dag med kors och uppståndelse. Och vi föregriper den, som i evangelieboken på söndagen före Pingst, med föreställningar om ett jordiskt himmelrike hämtade från kap 14 i Sakarja bok. Och vi kan föregripa den genom tal om den Helige Ande, benämnd Hjälparen, en hjälpare med uppgift att, som evangelisten Johannes lär oss,  i nya sammanhang aktualisera Jesu frälsningsverk.

Inget sägs dock uttalat i de texter som Evangelieboken presenterar oss denna dag om frälsningsverkets bakgrund. För att få kännedom om denna får man läsa Sakarja kap 14 i sin helhet.

Där märker man att Herrens dag står i utväljelsens sammanhang. Det av Gud utvalda Israel skall på Herrens dag slutgiltigt segra. Och till denna slutseger hör inte enbart ett jordiskt lyckorike. Detta lyckorike föregås av Guds dramatiska ingripande via naturkatastrofer  i Jerusalem. (En försmak av dessa, dock åstadkomna av mänskliga vapen, skådar vi idag i Gaza, ja i hela Mellanöstern.) Och på naturkatastrofer följer hämndaktioner mot alla som dragit ut i krig mot Jerusalem. Vi läser om ”alla folk som drar ut i krig mot Jerusalem” att ”deras kött skall ruttna medan de ännu står upprätt”. (Sakarja 14:12)

Hur kan det bli så att Herrens dag å ena sidan kan föregås av föreställningar om  en Helig Ande som hjälper oss att fullfölja det Jesus en gång fullbordade, dessutom kompletterade med löfte om ett jordiskt himmelrike, å den andra av profetior som vittnar om bottenlöst hat.

För mig står det klart att olika uppfattningar om utväljelsen är själva orsaken. När Israels utväljelse ses som en yttring av egen överlägsenhet, blir utväljelsen en hatets tjänare. När den som i Jesu tillämpning betraktas  som en gåva avsedd att lyfta upp dem som själva inte förmår lägger den grunden för som i det här fallet ett jordiskt lyckorike.

Som om detta konstaterande enbart lägger grunden för hur vi skall betrakta Sakarja 14. I själva verket är synen på utväljelsens plats och uppgift skiljelinjen i praktiskt taget allt som har med mänsklig samlevnad att göra.