Bibelstudium den 22 maj 2024

Babels torn och språkförbistringen

1Hela jorden hade samma språk och samma ord. 2När människorna flyttade österut fann de en dal i Shinar där de bosatte sig. 3»Nu skall vi slå tegel och bränna det«, sade de till varandra. De använde tegel som byggsten, och som murbruk använde de beck. 4De sade: »Låt oss bygga en stad, med ett torn som når ända upp i himlen. Vårt namn blir känt, och vi slipper vara skingrade över hela jorden.«

5Då steg Herren ner för att se staden och tornet som människorna byggde. 6Herren sade: »De är ett enda folk och har alla samma språk. Detta är bara början. Nu är ingenting omöjligt för dem, vad de än föresätter sig. 7Låt oss stiga ner och skapa förvirring i deras språk, så att den ene inte förstår vad den andre säger.« 8Och Herren skingrade dem från denna plats ut över hela jorden, och de slutade att bygga på staden. 9Därför kallas den Babel, ty där skapade Herren språkförbistringen på jorden, och därifrån skingrade han människorna ut över hela jorden. (1 Moseboken 11)

Jag har nyligen färdigställt en uppsats, ”Mikaels Tellbes bibel och min”. Du hittar den på bjornsvard.com under rubriken kyrkohistoria. Du får förstås skrolla dig ner och klicka på rubriken för att få del av den. I den uppsatsen driver jag att bibeln ska läsas baklänges, d v s utifrån Kristus, för att öppna sitt innehåll. Det betyder för den skull inte att Gamla testamentet skall glömmas. Kristus blir oförståelig om vi inte förstår att Jesus Kristus till allt annat också var juden Jesus. Denne behövs för sammanhang och konsekvens.

Berättelsen om Babels torn blir för mig en av de mera lättillgängliga tillämpningarna av denna min tes. I sig är berättelsen en märklig skröna, laddad med både historiska och religiösa associationer. Den är  en from fantasi med ett inträngande budskap. Och vad hindrar att den fortsätter att vara det även i Kristi sällskap. För vem vore väl den  Mästare jag lärt känna om denne inte låter oss läsa om språkförbistringen med våra av förnuft och insikter skolade ögon och öron. Skulle denne hindra oss att förstöra en god historia med konstruerade teorier om att allt faktiskt skett som det är berättat? Glöm det!

Den Kristus som jag tror på låter texten vara som den är. Samtidigt hjälper denne oss att se att språkförbistringens innersta orsak är att vi inte vill förstå vad andra säger. Vi vill bestämma själva, göra oss själva stora.

Boten mot detta är nu som alltid försoning, en ständigt verkande försoning med ursprung vid korset. För mig är den kristna trons mantra försoning och Kristus före allt annat försonaren.

Sen må vissa av oss ha lätt för att lära oss främmande språk, medan det för andra är närmast oöverkomligt. Men detta tillhör ytskiktet. Viktigare är försonade hjärtan. Människor med försonade hjärtan kommer aldrig på idén att de skall bygga några Babels ton.