Bibelstudium den 19 juni 2024

Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare. (Rom 5:4)

Det är kinkigt att fatta sig kort. De korta formuleringarna kan vara mångas tjänare. De kan stå såväl i det ondas som det godas tjänst. Så även med det här citerade bibelordet från Romarbrevets femte kapitel 

Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.

Här måste till en slagkraftig ram för att ordet inte skall bli till ett slagord i fel ändamåls syfte. Detta ramord lyder

Du är och skall bli

I alla de sammanhang gäller detta att vi inte bara är utan också skall bli. Glömmer vi det stannar t o m det vi håller högt upp och förvandlas till sin motsats. Ett folk som tror sig vara något men glömmer att det också är på väg, blir snart självtillräckligt, aggressivt och orättvist. Idag har det blivit närmast övertydligt att det är så. Ryssland har ju idag blivit ett paradexempel på detta. Men Väst kommer i sin självtillräcklighet inte långt efter.

Och det som gäller i stort har också bäring i smått. Den dag du och jag tror oss vara något och inte förstår att vi också är på väg mot det vi ännu inte äger, stelnar till och blir lik en självtillräcklig stat, aggressiv och orättvis i vår självtillräcklighet.

Tyvärr har få fattat att slagordet Du är och skall bli inte minst gäller som levnadsregel för det som rör livets insida, vår tro. Men i själva verket är det så att den inre rörelse som du är och skall bli förutsätter, är själva villkoret för trons liv.

Den troende som tror sig stationerad på livets rätta sida har i själva verket planterat in död i sitt inre. Det allra vackraste och bästa, renheten och kärleken i sin urform, förvandlas för den som tror sig framme och hemma till sin motsats. Det finns inget mer motbjudande än troende människor som tror sig äga det andra inte har.

Liv är rörelse och  tron en del av livet. När rörelsen upphör dör också livet och med den tron. Detta betyder inte att rörelsens riktning är godtycklig eller att tron kan formuleras hur som helst.

För oss kristna är det, eller borde det vara självklart att korset är själva utgångspunkten för våra liv, att Kristi kärlek är den urkraft på vilket allt beror, att reformer och nyordningar alltid måste vara bestänkta med Jesu kärlek för att kunna verka. Kristi kärlek är vårt bidrag i såväl människovård som i omsorg om det samhälle som är vårt.

Men det hjälper inte, stannar rörelsen upp, förvandlas till och med kärleksorden till sin motsats.