Bibelstudium den 17 juli 2024

(parallellt med bibelstudiet ”29 24 Förkunnare av två slag”, bjornsvard.com)

Jesus på härlighetens berg

1Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och hans bror Johannes och gick med dem upp på ett högt berg, där de var ensamma. 2Där förvandlades han inför dem: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset. 3Och de såg Mose och Elia stå och samtala med honom. 4Då sade Petrus till Jesus: »Herre, det är bra att vi är med. Om du vill skall jag göra tre hyddor här, en för dig, en för Mose och en för Elia.«

5Medan han ännu talade sänkte sig ett lysande moln över dem, och ur molnet kom en röst som sade: »Detta är min älskade son, han är min utvalde. Lyssna till honom.« 6När lärjungarna hörde detta kastade de sig ner med ansiktet mot marken och greps av stor skräck. 7Jesus gick fram och rörde vid dem och sade: »Stig upp och var inte rädda.«8De lyfte blicken, och då såg de ingen utom Jesus. (Matteus 17:1-8)

Berättelsen ovan återges i alla de synoptiska evangelierna (Matteus, Markus och Lukas). Den är också indirekt kopplad till en av förutsägelserna om Jesu kommande lidande och död. Detta desto viktigare som ”Jesus på härlighetens berg” skall förstås utifrån kopplingen till Jesu död och uppståndelse.  

De båda leden, å ena sidan upplevelsen av Jesus som förhärligad, å den andra Jesu död på korset, har nogsamt bevarats i den kristna trostraditionen. Detta desto lättare som såväl död som ”förklaring”  har sin motsvarighet inte bara hos kristna utan är en gemensam erfarenhet för mänskligheten som sådan. Livet är jubel och katastrof vare sig vi är kristna eller inte.

Att tvivla på autenticiteten i texten ovan lär inte gå. Nog fick Jesu lärjungar se Jesus i förklarat ljus. Och skedde det inte på förklaringsberget så fick de vara med om förklaringen i andra sammanhang. Det var ju just detta som gjorde Jesus oemotståndlig. Jesus behövde inga formalia för att dra människor till sig, inget ämbete, ingen titel, ingen förmögenhet. Han stod där i förklarat ljus framför dem ändå.

Som det var då är det fortfarande. Det som får kristen tro att leva är att man får se Jesus i förklarat ljus. Idag att bakom bibeltexter, predikningar och vittnesbörd se Jesus gudasonen.

Och gör man det inte, kan det med kristen tro bli som det en gång blev för kristendomens  belackare nummer ett, Ingemar Hedenius. För honom blev Jesus en sagofigur och en inbillning, uppammad av falska profeter (=svenska teologer).

Men därmed är inte allt sagt, inte ens det väsentliga. Det väsentliga, det specifikt kristna är att koppla Jesu härlighet till dennes kors. Detta på sätt som en gång skedde vid Golgata och vid den tomma graven. 

Kristen tro rätt förstådd, förutsätter både det ena och det andra. Utan uppståndelse blir kristen tro i bästa fall en hjältesaga, i sämsta fall en sannsaga om det godas oundvikliga nederlag eller om det livets oundvikliga tragik. Med uppståndelse utan kors, ett fantasteri utan anknytning till det verkliga livet.

Om detta senare skulle jag kunna tala i timmar. När korset glöms bort eller förvandlas till formler, må kristna explodera i upplevelser av det mest sällsamma slag. Allt är ändå meningslöst, om inte skadligt. Detta eftersom upplevelsen härbärgeras av ett icke omvänt sinne. Och ett icke omvänt sinne saknar sinne för korsets betydelse och därmed för  vad kristen tro egentligen är.

Jesu förklaring får därför sin mening när den förstås utifrån Jesu fullkomnande i död och uppståndelse. När däremot förklaringens betydelse isoleras till upplevelse blir den enbart ytterligare ett bevis för  att kristen tro är en av många varianter av det att vara människa. Upplevelser och fantasibilder måste vi ha för att kunna leva. Men kristen tro gör anspråk på att vara något mer än detta.