Bibelstudium den 7 aug 2024

(Samtidigt publiceras på bjornsvard.com 32 24 Vad skall det vara bra för?)

Jag misströstar om det möjliga att var entydig. Allt som sägs omformas i mottagarens huvud. Skall något gå fram  förutsätter det ett samband mellan givare och mottagare där utrymme finns för mottagarens personliga tillämpning. (Detta ett problem närmast olösligt. Hur uttala sig och skriva för att intentionerna i det talade och skrivna skall gå fram i oförfalskad form.)

Läs som det står säger bibeltrons vänner. Och när vi försöker göra det säger en bibelvän att bibeln säger si, en annan så. För att inte tala om bryderiet i bibeltroendes hjärtan när bibeltexter basunerar ut sådant som för en anständig människa är anstötligt.

När det nu är på det sättet säger jag; läs som det står och omforma det vid behov. Men gör det inte efter eget huvud utan utifrån din kristustro.  Och för det bibelord åt sidan som inte låter sig omformas av vår frälsare. Det är nämligen i Kristus vi lever och utifrån honom som vi kristna formar våra liv. Detta sagt som inledning.

Texten idag hämtar jag från profeten Jesaja. I den texten får jag tillfälle att tydliggöra vad jag ovan proklamerat.

 Där står: 1Den dagen skall Herren med sitt svärd, sitt hårda, väldiga, skarpa svärd, slå Leviatan, den snabba ormen, Leviatan, den ringlande ormen, han skall dräpa draken i havet.

2Sjung den dagen om den härliga vingården! 3Jag, Herren, har vård om den. Träget vattnar jag den, jag vårdar den natt och dag, så att den inte drabbas av något ont.4Jag hyser ingen vrede mot den, men ger den mig tistel och törne, då går jag till angrepp mot den och sätter eld på alltsammans. 5Eller också tar man sin tillflykt till mig och söker fred med mig, ja, söker fred med mig.

6När den tiden kommer skall Jakob slå rot, Israel skall blomstra och frodas och frukterna uppfylla världen. (Jesaja 27:1-6)

I denna treledare text finns inget att föra åt sidan, däremot möjligheter att omforma utifrån vår kristustro.

I det första ledet i texten ovan står Leviatan för den personifierade ondskan, dvs den ondska som, oavsett vad vi tror, för den kristustroende alltid främst skall härledas till  läsaren eller lyssnaren  själv. Viktigast blir mot den bakgrunden inte att ta avstånd utan att besegra det onda  i sitt rotfäste, dvs i mitt eget inre.  Har man väl insett detta förhållande faller det av sig självt att korsets försoning är den personliga trons själva grundfäste.

I det andra fogas tron till vingården där vingården är en bild för människan. Idag är Jesajas ord om vingården inte, som när texten formulerades, menade att förstås bildlikt. I texten står vingården för människosläktet, i dag för oss som tror på Kristus framför allt för en natur som hotas av undergång på grund av missbruk av jordens resurser. I tron på Kristus är vi som kristna följdriktigt kallade att stå på barrikaderna för naturens överlevnad.

Och slutligen i det tredje ledet där Jakob och Israel accentueras, påminns vi som kristna om våra judiska rötter. Kristus var förvisso juden Jesus och vi kristna står ovillkorligen i den judiska traditionsfåran. Men  vi får inte glömma att utvaldhetens yttersta konsekvenser för oss kristna är det allmängiltiga. Den judiska utvaldheten, i förlängningen den kristna särställningen, låter sig inte förnekas.Men dess konsekvenser är inte främst egen utan andras frälsning. Kan väl Kristi försoningsgärning förstås på annat sätt?!