Bibelstudium den 21 aug 2024

(Samtidigt publiceras på bjornsvard.com ”Förhärligat, förskönat, fördolt”.)

En sådan tillit till Gud har jag genom Kristus. Det är inte så att jag skulle förmå tänka ut något på egen hand, något som kommer från mig. Nej, min förmåga kommer från Gud. Han har gett mig förmågan att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstav utan är ande. Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv.

Redan dödens tjänst, som byggde på bokstäver inhuggna i stentavlor, tillkom under en sådan härlighet att israeliterna måste vända bort blicken från Moses ansikte; så stark var strålglansen från hans ansikte, fast den snart försvann. Hur mycket större härlighet skall då inte omge Andens tjänst! Om domens tjänst hade sin härlighet, hur mycket rikare på härlighet måste då inte rättfärdighetens tjänst vara. Det som förr hade sin härlighet visar sig inte ha någon, så snart den jämförs med den överväldigande härligheten. Ty om det som försvinner hade härlighet, hur mycket större är inte den härligheten hos det som består. 2 Kor 3:4-11

På ett eller annat sätt handlar var och en av oss, om än på ett förvänt och fördolt sätt, utifrån vår inre människa. Med Paulus sätt att uttrycka sig står vi i ”tjänst” under detta vårt inre,  ett inre som omformar det vi ser och hör och gör det till vårt eget. 

En människokännare av rang må känna till det mesta som rör sig i en människas tankevärld, men missar hon grovt  en persons drivkrafter har hon missat det väsentliga. På motsvarande sätt må en teolog veta det mest om olika kyrkors ideal och föreställningar, men missar hen  kyrkans reella drivkrafter är deras lärdom inte mycket värd.

Att omforma Paulus tillhör favoritsysselsättningarna. Detta desto lättare som Paulus levde i två världar. Å ena sidan har vi den skriftlärde Paulus, han som höll fast vid Israels religiösa traditioner, å andra sidan den radikale Paulus. Och det för den radikale Paulus utmärkande var att denne hade blivit ”märkt” av den korsfäste Kristus. Det är som hade  denna Kristi försoningsgärning blivit något som trängt sig in i dennes DNA och påverkade allt han tänkte och gjorde.

Texten ovan är ett textavsnitt som exemplifierar hur Paulus samtidigt befann sig i dessa två världar. Men samtidigt är den ett vittnesbörd om hur  just mötet med den korsfäste gjorde att det som ovan beskrivs som ”domens tjänst”, d v s laglydnadens sätt att leva, förbleknat inför det nya Paulus hade erfarit. Detta  nya var ”Andens tjänst”, dvs  det liv som hämtar all sin näring och all sin sin energi  från korsets försoning.

I dag är kristen tro och praxis på fallrepet. Kyrkorna gör sitt bästa för att reda sig inför den hotande katastrofen där tron i sin helhet förpassats till det som varit men som nu inte är. Man gör det genom att så gott det låter sig göra omvandla vår frälsare till en nutidens idealbildare  och detta i utifrån dagens sätt att tänka och värdera.

Och inget ont i detta. Dagens humanism, feminism eller vad vi nu vill kalla detta nya har fört mycket gott med sig. Enda felet är att man missat det som för Paulus är det enda, nämligen Andens tjänst. Och Andens tjänst i sin tur förutsätter en övertygelse som trängt in i människans själva DNA. Och vad är detta annat än Kristi försoningsverk. Och Kristi försoningsverk i denna mening innebär att försoningsmotivet blir både mening och mål.

Det är mycket hos Paulus som är passerat, mest det som kan utläsas ur de senare paulusbreven, som visserligen är tillskrivna Paulus men som mest än en källa till kunskap om de första församlingarnas liv. Men det som Paulus kallar ”Andens tjänst” kan inte förpassas från det som varit men nu inte är. Försoningsmotivet låter sig inte trängas undan utan att hela saken samtidigt går förlorad.