Bibelstudium den 2 okt 2024

(Se även på bjornsvard.com ”40 24 Ett besläktat sätt att förhålla sig”)

7Och det blev en strid i himlen: Mikael och hans änglar gav sig i strid med draken. Och draken och hans änglar stred, 8men han övermannades och det fanns inte mer någon plats för dem i himlen. 9Och han, den stora draken, ormen från urtiden, han som kallas Djävul och Satan, han som förför hela världen, han störtades ner på jorden och hans änglar störtades ner med honom. 10Och jag hörde en stark röst i himlen säga: »Nu finns frälsningen och kraften och riket hos vår Gud och makten hos hans smorde. Ty våra bröders anklagare har störtats ner, han som anklagade dem inför vår Gud både dag och natt. 11De har besegrat honom genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord. De älskade inte sitt liv mer än att de kunde gå i döden. 12 Jubla därför, ni himlar och ni som bor i dem. Men ve över jorden och havet: djävulen har stigit ner till er, och hans raseri är stort, ty han vet att hans tid är kort.” Upp 12:7-12

Vilket vi vill eller inte lever vi i två verkligheter, den sanna och den föreställda. Den ena är till för den andra och den andra för den ena, för att uttrycka det formelartat. Finns inte denna förbindelse blir av det ena  döda siffror och formler, av det andra fantasier.

Från upplysningstiden på 1700-talet och framåt har det varit jakt på det föreställda. Men till föga nytta. Har man gjort sig kvitt föreställningar av visst slag har det kommit andra i dess ställe.

Som sagt, bild och verklighet skall för oss människor samverka för att vi skall kunna orientera oss. Så då som nu.

Så även när man läser Uppenbarelseboken och idag ett avsnitt ur Uppenbarelseboken 12. Här är syftet med det föreställda tydligt. De förföljda kristna som budskapet är riktat till skall inte förtvivla. Den massiva förföljelse som de utsatts för och de förluster de lidit har inte rubbat Guds plan. Även våldsamheterna som riktats mot dem ingår i Guds rådslut, ja är en del i Guds seger över ”ondskans andemakter”.  Det är bara så att striden är förflyttad från himlen till jorden och där drabbat de första kristna. Men allt är en del i den kamp som skall ända med Guds totala seger.

Vad är då substansen i detta tal? Vad garanterar att det är och blir som profetian med poetisk kraft målar ut skeendet? I den föreställda verkligheten, d v s i profetians poetiska bildspråk, beror segern av ”Lammets blod” och genom lammets ”vittnesbörds ord”. Detta blod och detta vittnesbörd har gjort ”våra bröder” oövervinnerliga. De kunde gå i döden för blodets och vittnesbördets skull, läser vi.

Överfört från det föreställda till det bokstavligt sanna kunde ingenting besegra dessa den första generationens kristna. Det lidande och den död som drabbade dem för deras tros skull må se ut som katastrof och var det också. Dock ändå inte. Deras död födde ständigt nytt liv. I de dödas ställe föddes nya anhängare till Mikael och hans anhängare i deras föreställda kamp mot ”den stora draken, ormen från urtiden, han som kallas Djävul och Satan”.  Ty ”frälsningen och kraften och riket finns hos vår Gud och makten hos hans smorde”.

Så i profetians föreställda verklighet, en verklighet som livade den första generationens förföljda kristna och gav dem kraft att överleva de svåraste förföljelser.

För mig innebär detta översatt till sann verklighet att Jesu vittnesbörd och hans korsdöd innebar och innebär den avgörande vändpunkten. Till korsets försoning skall jag därför söka mig om så alla omkring mig anvisar andra vägar. Och när kristen tro idag synes raderas ut på ett mera definitivt sätt än någonsin förföljelserna mot de första kristna, skall jag intensivare än någonsin sätta min lit till Jesu ord och korsets försoning. Sen må min föreställningsvärd se ut på det ena sättet och din på ett annat.