Bibelstudium den 23 okt 2024

4»Så säger Herren Sebaot, Israels Gud, till alla de deporterade som han fört bort från Jerusalem till Babylonien: 5Bygg er hus och bo i dem. Plantera trädgårdar och ät frukten från dem. 6Ta er hustrur och avla söner och döttrar, ta hustrur åt era söner och ge era döttrar åt män, så att de föder söner och döttrar. Bli flera där, inte färre! 7Gör allt för att den stad jag har deporterat er till skall blomstra, och be till Herren för den. Ty dess välgång är er välgång. Jeremia 29:4-7 

(Ur Jeremias brev till de deporterade i Babylon)

Man kan se på bibelordet ovan som en bibel i bibeln. Såna finns det för den delen många i en skriftsamling så vittfamnande som den boken är. Det gäller bara att hitta dem. Men gör man det kan man få grepp om bibeln, eller om man så vill en tolkningsnyckel som ger bibeltexterna rättvisa.

Nyckeln ovan handlar om hur judarna skulle förhålla sig i Babylon, det land till vilket de fördrivits i den babyloniska fångenskapen på 500-talet f Kristus.

Bli ett med det nya, lyder maningen. Se till att bli acklimatiserade i främmande land, stå upp för era nya grannar och kämpa för deras välgång. Men utan att säga det lyder förbehållet; men glöm inte vilka ni är. Gå in i gemenskapen, men låt er inte assimileras. Tänk på  att ni är Guds utvalda.

Dessa ord och denna maning äger tillämpning i de mest skilda sammanhang. De kan vara på gott men också på ont. Att skilja ut sig i ont syfte kan vara med det farligaste som finns. Egoism är ju på ont, men den är dubbelt ond när den står i ett ont sammanhang. Men att skilja ut sig kan också stå för något gott. Hur skulle det nämligen se ut om alla övergav den rätta vägen. Förnyelse förutsätter att åtminstone en rest av befolkningen förstår vad som gått förlorat.

Detta är värt att betänka idag när hela Mellanöstern håller på att sprängas inför hotet  att den egna identiteten skall gå om intet. På den ena sidan står Allahs anhängare på den andra Jahves. 

Men här står du och jag. Och står du som läsare på min sida är Jesus det för din tro specifika, d v s din yttersta riktpunkt. Och inte vilken Jesus som helst utan den Jesus som du i ditt inre relaterar dig till, den Jesus som formar din tro på Gud och som påverkar ditt sätt att leva.

För oss gäller att odla vår identitet som kristna i gemenskap med andra med målet att kunna leva nära andra som inte delar vår tro. Vi är kallade att bli goda samhällsmedborgare och i den lokala miljön, goda grannar.

Men samtidigt skall vi veta att vi äger något oumbärligt i vårt inre, tron på Jesus och därmed också tron på Gud. Den tron är vi kallade att värna. Ur den springer ett sätt att leva som håller oss samman. Och gör den inte det, skall vi odla vår tro i ständigt sökande och självprövning.

Är så inte fallet, eller tar vi vår tros Jesus för given, är vi på väg att gå upp i den värld som är vår, men inte vår innersta identitet. Vår innersta identitet har vi i den korsfäste.