Bibelstudium den 13 nov 2024

11Jag sände ödeläggelse bland er,

som när Sodom och Gomorra lades öde,

ni blev som en brand ryckt ur elden.

Dock vände ni inte åter till mig,

säger Herren.

12Därför skall jag låta förbannelsen drabba dig, Israel,

jag skall göra detta med dig.

Därför, Israel, bered dig att möta din Gud!

13Ty se:

Han som formar bergen och skapar vinden,

som förkunnar sina planer för människan,

som låter mörkret bli morgonrodnad

och går fram över jordens höjder –

Herren, härskarornas Gud, är hans namn. (Amos 4:11 ff)

Ovan en profettext med rötter i 700-talet f Kr. Profeten heter Amos och han förkunnar kort och gott  Israels undergång. Om profeterna i GT kan allmänt sägas att de har något att säga om inte allt. I den form vi har deras profetior i våra biblar fördunklas dessutom vad de ville ha sagt genom redigeringar, tillägg respektive strykningar.

Med detta sagt förbinder Amos tidigare i det citerade kapitlet alla slags naturkatastrofer som drabbat människorna under  biblisk tid med  Gud. Gud lät folket drabbas för att de skulle omvända sig präntar profeten in i ett omkväde som oupphörligen upprepas ”Dock vände ni inte åter till mig, säger Herren”. Den sist nämnda av dessa katastrofer har jat låtit inleda detta textavsnitt.

Vad är mot den bakgrunden att säga om texten ovan. För mig att profeten Amos ser Gud på ett sätt som vi inte är vana vid. Han gör naturkatastrofen till en aktiv gudshandling. Det är Gud och ingen annan som åstadkommit den. Vi känner igen tagen från våra naturvänner som låter Gud heta Naturen och naturkatastroferna som naturens svar på våra övergrepp.

Det andra som förvånar en nutida läsare är att profeten låter naturkatastrofernas syfte vara att folk skall omvända sig. Omvända sig till vad? Omvända sig till Gud. Återigen påminns vi om naturvännerna som påminner oss om vår omvändelse till naturen och dess villkor för att livet skall kunna vända tillbaka. Men det var långtifrån Co2 utsläpp som profeten Amos hade i tankarna när han predikade omvändelse. Det var gudsfruktan i en helt annan bemärkelse.

Så långt profetens syn på brott och straff. Men är det då inget mer att säga, något som kvalificerar profeten Amos till dennes plats i den heliga Skrift?

Detta något är profetens förundran över tillvaron. Den är ett under, ett mirakel som inte låter sig jämföras med något annat. Och detta mirakel förbinder han med Gud, tillvarons skapare och uppehållare.

Profeten formar inte om tillvaron och gör den till enbart natur. Han låter inte människan bli herre över naturen som vore hon själva skaparen. Han tar inte makten från Gud och gör makten till människomakt.

På grund av detta platsar ett tidsbundet dokument som profeten Amos i vår bibel. Boken gör det trots tidsfärg, redigeringar och oklarheter. Den gör det eftersom den kan bilda grund för det vi kallar evangeliet. Evangeliet i sin tur låter Gud behålla makten men nu i fullkomnad skepnad. Detta fullkomnande har med Kristi kors att göra, är i sin fullkomnade form ett med detta kors.