Bibelstudium den 22 jan 2005     

       1Kom, alla ni som törstar, kom hit och få vatten, kom, även om ni inte har pengar! Förse er med säd, så att ni får äta! Kom och få säd utan pengar, vin och mjölk utan att betala! 2Varför lägger ni pengar på det som inte är bröd, er lön på sådant som inte mättar? Lyssna till mig, så får ni äta gott och njuta av feta rätter. 3Kom till mig och hör noga på, lyssna, så får ni liv. Jag sluter ett evigt förbund med er, den nåd jag visat David skall bestå. 4Honom gjorde jag till ett vittne för folken, till furste och härskare över dem. (Jesaja 55:1-4)

Det är ett till Babylon fördrivet Israel som får höra profetens löftesord. I det här avsnittet utlovas det pinade och utblottade folket fri försörjning. Allt skall läggas i munnen på dem och ingenting behöver de betala.

Men gåvorna är villkorade. Förbundet med Gud är förutsättningen, ett förbund som redan är slutet och som skall slutas på nytt, nu som ett evigt förbund.Till detta hör  folkets lyhördhet gentemot den Herre som utvalt dem.

Själv får jag här besannat vad jag redan visste, att förbundet mellan Israel och Gud är den bibliska trons själva förutsättning. Detta förbund upphörde inte att gälla trots att stormakten (Babel) var på god väg att utplåna de utvaldas identitet som folkgemenskap. Detta i sin tur förorsakat av att folket i realiteten  lösts upp inifrån av ständigt nya avfall. 

Mitt i denna katastrof förnyas förbundet. Detta är budskapet i Jesaja 40-55 till vars avslutning texten ovan hör. Detta budskap gör just denna del av bibeln till bland det mest överraskande i hela den bibliska boksamlingen.

Själv har jag tagit denna utväljelse till mitt hjärta. Den tillhör har jag funnit både sakligt och subjektivt till den bibliska tankevärldens själva fundament.

Utväljelsetanken genomsyrar Gamla testamentet och kännetecknar även det Nya. I det Nya testamentet befästes denna föreställning genom att den där ges en alldeles specifik uttolkning. Att vara utvald med Kristus som förebild är en utväljelse till offer och så förstådd så långt från privilegium man kan komma.

Mot denna bakgrund läser jag idag talet om ”säd utan pengar” och ”vin och mjölk utan att betala”.

Först med utväljelsen som bakgrund och då specifikt med tanke på min egen identitet som en Jesu lärjunge, kan jag ta till mig orden om överflöd utan motprestation så att det blir till välsignelse.

För mig som för alla andra som är  sin krafts dagar gäller annars att gåva utan motprestation är skadlig. Välstånd utan att behöva göra något för sitt eget välbefinnande  är i själva verket ett gift som på sikt bryter ner människan.  Och det övermod och den självtillräcklighet som följer på omåttlig rikedom och gränslösa privilegier kommer inte enbart att gälla andra utan även drabba mig.

Först som delaktig i Jesu utväljelse kan jag ta emot utan att betala, åtnjuta utan att ständigt känna att jag måste ge tillbaka lika mycket som jag fått. Men när jag glömmer mitt ursprung i Kristus är privilegier något som underminerar även mig.