Bibelstudium den 5 febr 2025

16Av hans (Jesu)  fullhet har vi alla fått del, med nåd och åter nåd. 17Ty lagen gavs genom Mose, men nåden och sanningen har kommit genom Jesus Kristus. Joh 1 16 f

Livet bottnar i förundran. Eliminerar vi förundran på saklighetens bekostnad har vi förlorat det mesta. F a blir vi främmande för Gud. Gudstrons förutsättning är nämligen förundran och i förundran finns liv. Detta som den bärande tesen i dagens bibelstudium.

Nu till bibelordet ovan. På den lag som ”gavs genom Mose” läggs grunden.  På tio Guds bud, grundfundament i Mose lag, kan det goda livet grundas och byggas vidare i regelverk  förankrade i de ursprungliga buden. Så har vi kristna lärt oss att tänka.

Om Mose lag är det ena är nåden och sanningen genom Jesus Kristus det andra för oss som bekänner oss till kristen tro. Inte minst bibelordet ovan från Johannesevangeliet har fått oss att tänka så.

Frågan i detta bibelstudium är relationen mellan dessa båda storheter. Detta är nämligen inte språkligt självklart. Det men som placerats mellan lagen och Kristus är nämligen förutsatt. Det finns inget men i grundtexten.

Skall det då vara ett men som skiljer det ena från det andra? Nog skall det vara det. Sammanhanget tvingar fram ett men. Det är enbart judekristna bibeltolkare som istället för men sätter ett och mellan de två delarna i satsen.

Själv håller jag hårt på detta men. Detta inte därför att det råder en motsättning mellan Guds lag och ”nåden och sanningen” i Kristus. För mig är det ena en förutsättning för det andra. Men jag gör det  genom att tänka så här.

Allt står för mig under Mose lag. Det gäller även bibelordet i sin helhet. Till Mose lag räknar jag  allt som som har sin grund i ett bibelord till vars väsen hör att ständigt byggas om, byggas på och förnyas. 

Alla dessa mina  bibelstudier som jag vecka ut och vecka in och år ut och år in publicerar, ställer jag följaktligen  under denna Mose lag. Ja Mose lag lägger grunden för hela min bibelteologiska reflexion. T o m Paulus uppgörelser med den lag som han menar inte kan ge liv placerar jag under Mose lag. Allt bildar för mig i slutändan en bibelteologisk enhet, en enhet som allteftersom mitt liv går vidare tar sig ständigt förnyade former och får ständigt nya konsekvenser.

Hur blir det då med detta men? Är detta inte tillintetgjort när man tänker som jag gör?

Förvisso inte!  Den uppståndne Jesus som jag är förankrad i behöver nämligen sätta liv i mina tankar, mina reflexioner och i min tro. Och till det duger inte teologi,  om så min teologi  än vore bibelteologiskt fulländad. Allt  är ytterst lagparagrafer, teologiska bestämningar och formalia, d v s Mose lag,  ända till den stund det får liv. Och liv kan endast den levande Kristus skänka. Och för att detta skall bli tydligt behöver ett förtydligande men läggas mellan de båda utsagorna i texten ovan.

Detta sagt av mig som är en människa vars liv är grundat i förundran och som låtit min förundran vara förankrad i Mose lag och i ”nåden och sanningen” som ”har kommit genom Jesus Kristus”.