Bibelstudium den 12 februari 2025

De sjuttio äldste

16Då sade Herren till Mose: »Samla sjuttio av Israels äldste åt mig, sådana som du vet hör till folkets äldste och förmän. För dem till uppenbarelsetältet och låt dem ställa sig där bredvid dig. 17Jag skall stiga ner och tala med dig där, och jag skall ta av den ande som vilar över dig och lägga på dem. De skall hjälpa dig att bära den börda som folket är, så att du slipper bära den ensam. (4 Mos 11:16 f)

4 Moseboken. Berättelsetraditioner.  Israels ökenvandring under Mose ledarskap. Skildringarna av ökenvandringen grundläggande för judisk/kristen självförståelse.

Anknytningen till dessa berättelsetraditioner skiftar. Vissa tar berättelserna på orden. De ser kontinuiteten då och nu, oftast med betoning på hur Anden även idag leder sitt folk, den kristna församlingen.

Andra, bland dem jag, låter skildringarna vara vad de förmodligen är, nämligen mer eller mindre historiskt förankrade berättelser som fungerat och fortfarande kan fungera som grundvalar för judisk/kristen självförståelse. Detta desto hellre som dessa berättelser var grundläggande för honom som är vårt  specifika trosföremål, nämligen Jesus själv.

Texten har två sidor där den ena är allmänmänsklig. Här förutsätts att en har det den andre inte äger. En del förmår, andra inte. Vissa har fått mycket till skänks, andra mindre. Vissa är skolade, andra inte.

Detta leder till att någon form av samverkan för det gemensammas bästa är av nöden. Allt skulle kunna  ställas under den store ledarens ansvar.  Hur många despoter har inte mänskligheten sett under tidens lopp.

Alternativet är fördelat ansvar, i det här fallet med hjälp av   ”sjuttio av Israels äldste” som med den heliga Andes bistånd skall göra Mose börda som ansvarig för ett helt folks väl och ve dräglig.

Vad Anden beträffar kan man tänka på två sätt. Endera förutsätter man med texten att Anden slarvigt uttryckt gör hela ”jobbet”. Detta via de sjuttio äldste som fungerar som kanaler för denne  Ande. Alternativt tänker man sig som jag att bakom ligger en historisk verklighet där Gud som så ofta annars tar mänskliga  resurser till hjälp för att få sitt verk utfört. 

Även detta bottnar ytterst i ett mirakel, miraklet att människor kan glömma sig själva för det gemensamma bästas skull. Detta för mig allra tydligast förverkligat i Kristus som använde sin gudslikhet för att lyfta andra, inte sig själv.

Denna min historiskt/andliga omtolkning av bibeltexten öppnar för insikt i vad som egentligen  sker där Anden verkar genom människor. Samtidigt har en brygga slagits mellan det förvetenskapliga sätt att se på historien som texten ovan förutsätter  och nutida rationellt färgat tänkande.