Bibelstudium den 19 feb 2025

2»(Gud sade )Bege dig till Nineve, den stora staden, och förkunna vad jag befaller.« 3Och Jona gav sig i väg till Nineve, så som Herren hade sagt.

Nineve var en oerhört stor stad: det tog tre dagar att färdas genom den. 4Jona började gå genom staden. Han gick en dag, och han förkunnade: »Om fyrtio dagar skall Nineve förstöras.« 5Folket trodde på vad Gud hade sagt. De utlyste en fasta, och alla, stora som små, klädde sig i säcktyg.

6När Nineves kung fick höra vad som skett steg han upp från sin tron, tog av sin mantel, svepte sig i säcktyg och satte sig i gruset. 7Och i Nineve kungjordes ett påbud från kungen och hans råd: »Inga människor och inga djur, varken får eller kor, får äta och dricka, gå i bet eller vattnas. 8Både människor och djur skall bära säcktyg och ropa högt till Gud. Var och en skall upphöra med sin ondska och sina övergrepp. 9 Kanske kommer Gud att ångra sig och stilla sin vrede, så att vi inte går under. 10När Gud såg vad de gjorde, att de upphörde med sin ondska, avstod han från det onda han hotat dem med; han lät det inte ske.

Då blev Jona mycket missnöjd. I vredesmod 2bad han till Herren: »Herre, var det inte det jag trodde redan där hemma? Det var därför jag ville fly till Tarshish förra gången. Jag visste ju att du är en nådig och barmhärtig Gud, sen till vrede och rik på kärlek, beredd att ångra det onda du hotat med. 3Så ta mitt liv, Herre, det är bättre för mig att dö än att leva.« (utdrag från Jona 3 och 4)

Vad jag förstår är Jona bok bibelns enda skröna. Det är också i den egenskapen den är Guds ord. Och skall det preciseras närmare är det karaktärsteckningen av profeten Jona i denna bibelbok  som avslöjar att även profeten Jonas bok är ett skarpslipat Guds ord.

Teckningen av Gud är annars den traditionella. Gud står över mänsklig vishet. Gud vet vad han vill och gör det som skall göras oavsett vi om vi förstår det eller inte.

Nog förstår vi förstås en del även av detta. I den andra delen av Jona bok skonar exempelvis Gud staden Nineve som gjort bättring i säck och aska. Gud är ju en rättfärdig Gud, påpekar författaren till Jona bok. Och vem stämmer inte in i detta.

Problemet är inte Guds rättfärdighet utan Jonas. Jonas rättfärdighet hade nämligen blivit honom till last. I sin rättfärdighetsiver krävde denne att Gud skulle handla som Jona höll för riktigt.  Men det gjorde inte Gud. Gud hade sin egen rättfärdighet.

Och denna rättfärdigheten förutsätts i Jona bok vara vara uppenbar om än i viss mån svårgripbar. Åtminstone är den svårgripbar för mig och då särskilt i de passusar som avslutar boken (f a episoden om kurbitsträdet).

För att inte tala om att jag själv aldrig blivit riktigt klar över Guds handlande över huvud taget. Jag anar ofta  meningen men ser den aldrig riktigt klart. För mig är det endast de naturvetenskapliga ”laboratoriernas övermänniskor”, den krets av snillen som får våra nobelpris, som vet något om tillvarons inre mysterier. Våra professionella etiker däremot må säga de mest kloka ord om rätt och fel, moral och omoral, men tvingas ofta famla och erkänna sig inte veta.

Men nu var det Jonas rättfärdighet och i förlängningen vår som är problemet,  inte Guds, åtminstone inte i Jona bok.

Jona får i denna bibelbok tjäna som exempel. Dennes hållning där han försöker smita undan sitt ansvar, är kännetecknande  för oss alla. Hans brösttoner till Gud är också typiska, inte minst bland dem som tror sig veta och äger rätt att bestämma. Det finns för den delen en förborgad Jona inte bara i våra makthavare utan också i oss andra.

Själv läser jag in en Jona i de flesta makthavare som jag har kännedom om. Jag känner särskilt igen Jona i deras attityd att avgränsa sig från andra för att desto lättare kunna trumfa igenom  sin egen vilja.

Så nog är Jona bok en skröna. Läs noterna till boken så märker ni att översättarna till Bibel 2000 tycker som jag. Men boken är så långt från skröna man kan komma när den tecknar Jona. Här förvandlas Jona bok till en verklighetsteckning.