Bibelstudium den 5 mars 2025

Uppmaning till ett kristet liv och sen det på vilket allt hänger

1Först och främst uppmanar jag till bön och åkallan, till förbön och tacksägelse för alla människor, 2för kungar och alla som har makt, så att vi kan leva ett lugnt och stilla liv, på allt sätt fromt och värdigt. 3Att be så är riktigt och behagar Gud, vår frälsare, 4som vill att alla människor skall räddas och komma till insikt om sanningen. 5Gud är en, och en är förmedlaren mellan Gud och människor, människan Kristus Jesus, 6som gav sig själv till lösen för alla,…

Det har sina sidor att läsa bibeln med öppna ögon. Och med det menar jag att inte bara läsa som det står utan därtill ha förståndet påkopplat. Det betyder inte minst att man ser på  bibeltexterna som speglingar av den tid under vilken de är skrivna.

Så betraktat läser men timotheosbreven som speglingar av livet i de tidiga kristna församlingarna. Det man då ser är en rörelse som håller på att stabilisera sig, finna sina former och vänja sig vid att Jesu återkomst dröjer. Det är kristen vardag man möter, inte den ivriga väntan på tidens snara slut och gudsrikets upprättande som var den allra tidigaste kyrkans kännetecken.

På den tidiga kyrkan följde sedan nya kristna epoker med ständigt nya frågeställningar, nya problem och nya svar. Även där får vi ta vara på och efter bästa förmåga försöka förstå.

Men ur detta sätt att läsa och förstå blir vi visa, dock inte saliga. Saliga blir vi när vi förstått vad som är trons springande punkt, det kring vilket allt hålls samman. Som jag ser det avslöjas denna på två ställen i 1 Timotheosbrevet. På ett ställe  i något dunkel form. Jag tänker på avsnittet vår religions hemlighet (1 Tim 3:16). På det andra i all möjlig tydlighet, detta när vi i texten ovan  läser orden att Gud är en, och en är förmedlaren mellan Gud och människor, människan Kristus Jesus som gav sig själv till lösen för alla…

I själva verket blir kristen tro inte värd namnet när inte allt läggs under dessa ord. Att leva i tro är att lägga allt under korsets försoning.

Det må vara att verklighetens Gud, allt livs ursprung och mål, inte handlar som vi förutsett. Det må vara att försoning i ovan anförd mening inte är den första åtgärd man skall ta  till när man skall lösa en konflikt. Det må vara att det myllrar av motiv i den Heliga Skrift och att försoning i betydelsen ta på sig  andras bördor inte är det ledande motivet. Men läser vi inte Jesus utifrån händelserna på korset har vi missat vad tron egentligen handlar om. Och förankrar vi inte våra liv som kristna i korset saknar vi  blick för  det i tron som saknar motsvarighet på annat håll.

Att vara kristen kan innebära mycket. Men tillämpas den som korsteologi är den väsentligen ett vågspel. Att tro är att satsa allt på något som oavsett all vishet som tron kan innebära inte är förankrad i bevisbar  teori utan i praktiserat liv. Den är i ordets egentliga mening existentiell. Kristen tro kan undersökas historiskt, bedömas etiskt/moraliskt/religiöst, men den måste levas i nuet.