Bibelstudium den 9 april 2025

Ängeln sade: »Lyft inte din hand mot pojken, och gör honom inget ont. Nu vet jag att du fruktar Gud, nu när du inte har vägrat mig din ende son.« 1 Mos 22:12

Jag berömmer mig av att läsa berättelsen om Abrahams offer av sin son Isak i 1 Mos 22 med öppna ögon. Det betyder att jag inte blundar för vare sig det motbjudande eller det uppbyggliga i berättelsen.

Det motbjudande ligger i sammanhanget. Om någon gång blir man här upplyst om den kristna trons sammanhang med en judisk stamreligion och dess religiösa föreställningsvärld. Offer är här förutsatta, även offer av människor. Till Guds ära skulle människooffret ske, en ära som sågs som det högsta av värden.

Men den judiska stamreligionen vek av från sin ursprungliga väg. Själv läser jag bibeln som ett vittnesbörd om hur  så fortlöpande skedde. Kvar blev det för alla tider hållbara, att Guds ära är det  bärande, värd att offra livet för, dock inte andras utan sitt eget.

Av Abrahams offer av, blir Jesu offer för. Vägen dit får vi kunskap om genom bibeln, hur vi lyckats genom kyrkohistorien. Så tänkt får åtminstone jag reda i mina föreställningar om mål och mening.

Jag behöver alltså kunna läsa bibeln både framifrån och bakifrån. Framifrån för att få kunskap om krokvägarna på vägen mot gudskunskap, bakifrån med Kristi kors i centrum för att kunna avslöja dessa krokvägar.

Många kallar detta liberal teologi. Låt vara. I så fall är jag liberal teolog.

För många, ja för de flesta i ett upplyst västerland, är denna min problematik ointressant. Allt tal om Gud blir för den delen ointressant. Spänningen mellan ideal och verklighet, mellan livet som det ter sig och livet som det borde te sig, betraktar man på annat sätt.

Som jag ser det blundar nutiden för att varats själva faktum tvingar fram tankar om Gud, om än Gud ges andra epitet, och om hur man skall förhålla sig till detta vara.

Man blundar men kommer inte undan att ständigt brottas med spänningen mellan faktum och verklighet.

Den tro som upptar mina tankar dag som natt är således inte främmande för en sekulariserad allmänhet. Men man reflekterar över den på annat sätt.

Det är därför en generellt sanning jag förmedlar när jag säger att livet, inte bara bibeln, skall läsas både framifrån och bakifrån för att man skall få reda i sitt liv.