Bibelstudium den 23 april 2025

De gick in i graven och såg en ung man i lång vit dräkt sitta där till höger, och de blev förskräckta. 6Men han sade till dem: »Var inte förskräckta. Ni söker efter Jesus från Nasaret, han som blev korsfäst. Han har uppstått, han är inte här. Se, här är platsen där han blev lagd. Mark 15:5 f

Livet har två sidor, det sedda och det trodda. Det sedda består i det vi kan ta på och förstå, det trodda det vi hoppas på. Det ena som det andra lika nödvändigt.

Partiellt blinda personer ägnar  all tid åt det de förstår. Rationalister kallar vi dessa. Alternativt har människor tappat kontakten med verkligheten och drömmer sig igenom livet. Drömmare är en lämplig beteckning för dessa.

Sen finns det såna bland oss som både drömmer och befinner sig i verkligheten. Tack och lov är dessa i majoritet. Fakta och förhoppning är nämligen själva förutsättningen för ett gott liv.

Dessa iakttagelserhar också bäring på oss kristna. Tron förutsätter både faktum och förhoppning. Det ena är förutsättningen för det andra.

För mig blir detta som allra tydligast vid korset och vid den tomma graven. Korset står för det sedda och den tomma graven för det trodda.

Det sedda koncentreras för mig i Jesu rop på korset ”Min Gud min Gud varför har du övergivit mig”. Vare sig detta ord är autentiskt eller ej är orden sanna. Det fanns ingen Gud till reds som lindrade Jesu smärta. Lika sanna är Jesu ord när han dog ”I dina händer Herre Gud överlämnar jag nu min Ande”, vare sig dessa ord är tillskrivna Jesus eller autentiska. I sak råder ingen tvekan. Inte ens döden kunde få Jesus att överge sin Gud.

För oss sena tiders kristna är denna hållning en förutsättning även för oss. Känslan av gudsövergivenhet drabbar oss alla. Livet ter sig aldrig som vår tro försäkrat. Verkligheten karta är inte trons. Ändå har vår tro sitt fäste i Gud.

Detta om den ena sidan av verkligheten, nu till den andra, den i egentlig mening trodda. Nu är platsen inte Golgata kulle, utan den tomma graven.

Denna tomma grav appellerar  inte till förnuftet utan till tron. Jesu uppståndelse vädjar mindre till det faktiska än till det trodda. Den uppståndne är mindre de faktiska bevisens Jesus än trons Jesus. Som uppstånden finns Jesus i visioner och upplevelser mer än i konkret verklighet.

Johannesevangeliet har fångat upp det besvärande i detta. Tomas måste få känna på Jesu spikhål för att kunna tro. Men Tomas är inte för tron förebildlig. Förebildligt är att tro utan att se ,lär vi oss i detta evangelium. (Joh 20:23-31)

Kristen tro är alltså som livet självt. Tron har två sidor där den ena grundar sig på bevisbara fakta, den andra på tro. Den ena sidan lika nödvändig som den andra för att tron skall kunna  behålla sin friskhet. Kristna som ständigt vet, frälsar inte världen. Det har däremot de förutsättningar att göra som är förankrade i Kristus samtidigt som de hoppas på det de ännu har sett.