Bibelstudium den 14 maj 2025
Därför ger jag inte upp. Även om min yttre människa bryts ner förnyas min inre människa dag för dag. 17Mina kortvariga lidanden väger ju oändligt lätt mot den överväldigande, eviga härlighet de bereder åt mig, som inte riktar blicken mot det synliga utan mot det osynliga. 18Det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt. 2 Kor 4:16-18
När Baldur von Schirach, ledare för Hitlerjugend, frisläpptes efter 20 års fängelse sade han om Hitler; denne var närmast ett geni men han saknade måtta.
Hitler saknade måtta och det resulterade i en katastrof av övermänskliga dimensioner. Även Paulus kan karakteriseras som en man som saknade måtta, men hans ”måttlöshet” hade annan karaktär än Hitlers.
I texten ovan blottas Paulus måttlöshet. Han var måttlös i sin kamp för Kristus, en uppstånden Kristus, en för det mänskliga ögat osynlig Kristus. Denna kamp kostade honom livet. Med största sannolikhet dog Paulus martyrdöden i Rom.
Går man djupare in i historien om Paulus uppenbarar Paulus kamp för Kristus något generellt, något för oss alla gällande, uppgörelsen mellan det yttre och det inre.
Det inre är vår föreställningsvärld, de tankar och impulser som formar vår bild av verkligheten. Verkligheten i sin tur svarar genom att reagera på våra föreställningar, i bästa fall genom att rätta till dem i sämsta fall genom att underkänna dem.
I den kampen lät sig Hitler inte underkännas. Han var måttlös i sin övertygelse att det han stod för även representerade yttre rätt och sanning. Den övertygelsen kostade en hel generation judar livet och resulterade i ett utbombat och utblottat Europa.
Måttlös var också Paulus, måttlös i sin inre kamp för Kristus. Paulus offrade livet för att den bild av Kristus han gjort sig också var den rätta.
Hur tedde sig då den bilden? Det blir inte mycket av Jesu yttre liv när man läser Paulus. Evangeliernas berättelser får stå på egna ben. Desto mer om korset. Betydelsen av Jesu död och uppståndelse bär upp allt i Paulus förkunnelse.
Korset blir Paulus tolkningsnyckel till livet och livet i sin tur försonat liv som utgår från korset. Om man så vill höljer Paulus in verkligheten i kors- och kristusmystik.
Paulus inre bilder av verkligheten kom att forma de kristnas bild av Jesus och det för alltid. Med Paulus för ögonen ser vi i Kristus den korsfäste och uppståndne försonaren och upprättaren.
Det måttlösa i Paulus Kristustolkning har och kommer alltid att utsättas för kritik. Paulus kommer alltid att bli motsagd, om inte alltid i teorin så i praxis. Den som läser mig märker att även jag kan ställa mig frågande till Paulus verklighetsbeskrivningar.
Men utan Paulus inre radikalitet hade vi inte haft någon kristen tro som liknar den vi har idag. Utan det ”måttlösa” i dennes förståelse av korset hade kristen tro idag sett annorlunda ut. Och säga vad man vill om Paulus; han lämnade inte som Hitler dödade människor efter sig. Däremot kostade hans övertygelse honom själv livet.