Bibelstudium den 11 juni 2025

28Det skall komma en tid då jag utgjuter min ande över alla. Era söner och döttrar skall profetera, era gamla män skall ha drömmar, era unga män se syner. 29Också över slavar och slavinnor skall jag då utgjuta min ande. 30På himlen och på jorden skall jag låta tecken visa sig: blod och eld och pelare av rök. 31Solen skall vändas i mörker och månen i blod innan Herrens dag kommer, den stora och fruktansvärda. 32Men var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad. På Sions berg skall finnas en skonad skara, så som Herren har lovat, i Jerusalem skall några överleva, så som Herren bestämt. Joel 2:28-32

Om profeten Joel vet vi enbart det som framgår av texten, intet mera. Och av den i sin helhet framgår att Joel upplevt en gräshoppsinvasion som förödde all växtlighet och att profeten förband denna med en hotande invasion av Juda från den intilliggande stormakten. I detta såg profeten osvikliga tecken på att Herrens dag var nära, gudsrikets upprättande och tidens slut.

Texten ovan, som är både anknuten till verkliga förhållanden  och apokalyptisk, låter sig dessutom tolkas existentiellt. Jag kan läsa den som riktad till mig, vara ord tillämpliga på mig och min omgivning.

Så förstådd är det även för mig  sant att  solen skall vändas i mörker och månen i blod innan Herrens dag kommer, den stora och fruktansvärda. Ja vad annat är det när jag ställs inför människor vars hela liv är ett kaos. Allt de ser vänds till sin motsats. De tycks födda med en verklighetsuppfattning  som gör att allt som är sant och riktigt vänds i dess motsats. Hur många gånger har jag inte frågat mig vad Gud menar när han låter människor födas utan rimliga förutsättningar att klara sig. Men jag tänker också på den rustningshets som råder. Vad annat kan den leda till än att solen vänds i mörker och månen i blod.

Till detta hör på ett förunderligt sätt de inledande profetorden om att det  skall komma en tid då jag utgjuter min ande över alla. Era söner och döttrar skall profetera, era gamla män skall ha drömmar, era unga män se syner. Också över slavar och slavinnor skall jag då utgjuta min ande.

Här är taget efter bokstaven inte tal om en allmängiltig andeutgjutelse utan löften givna till det utvalda folket, i det här fallet till dem som tillhör Juda rike. I min existentiella tolkning är orden riktade till mig och till  de mina. I förlängningen gäller orden också min hemförsamlings  trosfränder. Och med den utlovade andeutgjutelsen ser jag en ljus framtid för mig och den församling som jag blivit ett med. F a förstår jag att min och min hemförsamlings inriktning är den rätta. Vår öppenhet mot dem andra inte tar på allvar är rätt väg.

Två verkligheter alltså och det på samma gång. I den ena hotar krig och mörker, i den andra går en andens vind över verkligheten.

Men texten slutar inte där. Dess final är profetian om den heliga resten. Profeten förkunnar att på Sions berg skall finnas en skonad skara, så som Herren har lovat, i Jerusalem skall några överleva, så som Herren bestämt.

Inte alla skall bli räddade utan några. Detta i enlighet med biblisk lära om den heliga resten.

Orientaliska kristna, då som nu klarar den tanken, men av moderniteten genomsyrade västerländska kristna gör det inte. Tanken om de mångas förtappelse får vi inte att gå ihop med vår tro. Själv leds jag inför sådana tankar till de ofrånkomliga slutorden för denna bibelbetraktelse: Herre förbarma dig, Kriste förbarma dig, Herre förbarma dig.