Bibelstudium den 2 juli 2025

Vi vet att Gud på allt sätt hjälper dem som älskar honom att nå det goda, dem som han har kallat efter sin plan. 29Ty dem han i förväg har utvalt har han också bestämt till att formas efter hans sons bild, så att denne skulle vara den förstfödde bland många bröder. 30Dem han i förväg har utsett har han också kallat, och dem han har kallat har han också gjort rättfärdiga, och dem han har gjort rättfärdiga, dem har han också skänkt sin härlighet. Rom 8:28-30

Att vara kristen är till sin yttersta konsekvens  att låta sin bestämmelse som människa vara att  ”formas efter hans sons bild”. Det betyder i sin tur att i liv och leverne aktualisera Jesus.

Och är det något jag vill så är det att detta skall ske i mig och med mig. Jag vill inget högre än vara en kristen på riktigt. Jag tror dessutom att det är min bestämmelse. Bestämmelsen i sin tur kommer från Gud. Gud har bestämt om mig att jag skall vara en jesuslärjunge.

Denna bestämmelse tycks emellertid motsagd. Motsagd av en annan bestämmelse som lockar mig att låta mig formas utifrån andra bilder av det rätta  än de specifikt kristna. Lockar mig t o m att  tänka och göra det som är evangeliet främmande. Drar mig  mer än annat  mot det som motsvarar  tidens sanningar. 

Och jag måste erkänna att jag känner mig dragen också  åt det hållet.

Till skillnad från många andra påstår jag att det ena inte utesluter det andra. Brottas  nämligen inte de båda bestämmelserna med varandra är det fara värt att vi  kristna blir  minnesmärken över något som varit men idag  inte är. Vi blir människor som nog bekänner oss till Kristus men till en Kristus som i går var levande men idag för många är död.

Det samspel och den uppgörelse som jag förutsätter är existentiellt betingat. Det är  ur nuets verklighet  som den idag levande Kristus träder fram, inte ur gårdagens.

För mig träder nämligen min frälsare fram i ständigt pågående aktualiseringar av det som då var, ställt mot det som idag är. Ur dessa många gånger konfrontativa uppgörelser  mejslas min kristna sanning fram, en sanning där själva förutsättningen är att  Kristi sanning prövats och aktualiserats av nutidens sanningar.  I slutändan hamnar resultaten av denna prövning i min håg och f a i min handling.

Som om detta enbart var något som gällde mig. Även den kristna tron i sin officiella utformning mejslas fram ur tidens möten mellan gudstro och värld. Så är det och så kommer det att förbli så länge världen finns till. Först ur mötet mellan då och nu träder den kristna tron fram som den samhällskraft den är avsedd att vara, och jag som den Kristusefterföljare jag vigt mitt liv till att bli.