Bibelstudium den 9 juli 2025

Herrens löfte till Israel 1Hör på mig, ni som strävar efter rättfärdighet, ni som söker Herren. Tänk på klippan ni är huggna ur, på schaktet ni har hämtats från. 2Tänk på Abraham, er far, och Sara, som födde er. En enda var han när jag kallade honom, men genom min välsignelse blev han många. 3Herren tröstar Sion, ger tröst åt hennes ruiner. Han gör hennes öken lik Eden, hennes ödemark lik Herrens trädgård. Fröjd och glädje  skall råda där, lovsångens toner ljuda. Jesaja 51:1-3

Texten ovan från Jesaja andas förtröstan. Det finns en framtid för Israel. Som Abrahams barn väntar dem en ljus morgondag. Den babyloniska fångenskapen skall bytas i frihet. Gud skall åter välsigna sina utvalda.

Detta läst och nedskrivet samtidigt som Israel nedmejar allt motstånd i Gaza och bombar Irans kärnvapenanläggningar.  Och just när detta skulle skrivas visar TV:n bilder på svenskiranier som passionerat kräver att mullorna störtas och ett sekulärt styre inrättas.

Problemet är att det närmare betraktat inte finns något som med rätta kan kallas sekulärt. All mänsklig gemenskap  bottnar i fakta och värderingar i olika proportioner och utformningar. Och värderingar är aldrig renodlat sekulära.

Mot den bakgrunden observerar jag att Jesaja förutsätter att Israel är utvalt av Gud före alla folk och välsignat före alla andra.

Och jag ser för mitt inre öga hur en bokstavlig tolkning av detta skulle göra det troligt att Israel skulle segra både på Gazaremsan och i kriget mot Iran.

Men utväljelse har inte den betydelsen. Det har Jesus lärt mig. Av  honom har jag fått veta att utväljelsen rätt förstådd innebär en uppgift, uppgiften att tjäna. Jesus den före andra utvalde fick offra livet för sina tjänares skull.

När svenskiranierna i samband med Israels anfall  formulerade sina krav på ett sekulärt Iran innebär det rimligen att de står upp för att demokrati införs i Iran. Och att denna demokrati i realiteten skulle få till följd  att de starka står upp för de svaga och att den åsiktsdiktatur som råder skall upplösas i intet. Tyvärr är det utopiskt att förutsätta detta. Demokrati är inte det undermedel den förutsätts vara. Demokrati skapar möjligen rättvisa, dock inte med nödvändighet rättfärdighet.

Och när protesterna haglar över Israel för att de utvidgar sitt lands gränser på ockuperad mark och för att de i sin fruktan för Hamas hämnd söker utplåna denna rörelse från jordens yta då drömmer jag. Jag drömmer om  att detta av Gud utvalda folk skall ta på sig den utvaldhet som bär Jesu signum.

Detta påstått i en tid där ”sekulärt” innebär övertro på människans egen förmåga att via rationella beslut styra världen. Dessutom i en tid där en berättigad religiös reflexion saknar tillräckligt djup och tillräcklig genomslagskraft för att påverka utvecklingen.

Det är med andra ord trångt för en kristen livstolkning i vår tid. Av kristen tro blir gärna ett sätt att se  som mer är en spegelbild s k sekulära värderingar än något annat. Men ser man detta utan att ständigt känna sig manad att säga emot, har åtminstone jag fått utrymme att utan sidoblickar  reflektera över min kristna tro och dess konsekvenser.