Bibelstudium den 30 juli 2025

Sedan sade Jesus till sina lärjungar: »Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det. Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men måste betala med sitt liv? Med vad skall hon köpa tillbaka sitt liv? Människosonen skall komma i sin faders härlighet med sina änglar, och då skall han löna var och en efter hans gärningar. Sannerligen, några av dem som står här skall inte möta döden förrän de har sett Människosonen komma med sitt rike.« Matteus 16:24-28

I bibeltexten ovan de tre första evangelierna (Matteus, Markus, Lukas) i sitt nötskal. Tidsfärg och budskap sammansmälta till ett i en kort sammanhållen enhet, i ett s k logion.

Problemet är att logiet för en modern människa spretar. Å ena sidan får vi del av  en allmängiltig sanning, den att ta sitt kors på sig och om det visar sig nödvändigt vara  beredd att dö för Jesus. Å den andra förkunnas att avgörelsens ögonblick är nu. Nu, d v s under lärjungarnas livstid skall Guds rike upprättas.

När jag var ung skymde det ena det andra. Det enda som då upptog mina tankar  var att Jesus uppenbarligen tagit miste. Han trodde uppenbarligen att Guds rike skulle upprättas där och då. Men så blev ju inte fallet.

Jag minns att min kristendomslärare lät mig ana att evangelierna var historiska dokument, färgade av sin tids förväntningar. Det låg i tiden att tro på tidens snara slut. Mina frikyrkliga auktoriteter däremot försökte komma runt problemet genom att tala om dödens tidsålder och att denna inte skulle ta slut innan Guds rike upprättades.

Det som då var ett problem är det inte nu längre. Jag inser med hela min varelse att evangelierna är historiska dokument och som sådana speglar sin tids tänkande.  Och som historiska dokument skall de också bedömas. Det tillhör bibelns mänskliga sida. Även Jesus var indragen i tidens förväntningar. Han var i långa stycken en profet som så många andra. 

Men det finns också en annan sida. Och den kommer till uttryck i de odödliga orden om att den som mister sitt liv för Jesu skull skall finna det. De orden bekänner jag mig till. Min yttersta förankring har jag i detta enda att det är värt att om så offra livet för Jesu skull, ja t o m att den inställningen är själva förutsättningen för mitt liv som kristen.

För mig står det klart att Jesus å ena sidan var en profet, om inte i tidens stil, men ändå en profet påverkad av sin tids sätt att se och handla. Å den andra att han i sina möten ägde en osviklig blick för gudomlig sanning. Och till den sanningen hörde beredskapen att offra livet för det som är mer värt än t o m det egna livet.

Denna sanning lever jag för inte därför att jag tror på en oövervinnlig Jesus som kunde och visst allt. Men för att sammanfatta min tro i en ögonblicksbild  tror jag på den Jesus som i dödsögonblicket  lämnade sitt liv i Guds händer.

Denna Jesus, eller de evangelister som färgat bilden av honom, må ha tagit fel om tiden för Guds rikes ankomst. Det tillhör Jesu mänskliga sida att göra detta. Men när Jesus i sin känsla av att vara övergiven av Gud, ändå i dödsögonblicket överlämnade sitt liv i Guds händer, blottades för mig hans gudom. Det är ytterst den Jesus jag tror på.