Bibelstudium den 27 aug 2025

Om din broder har gjort dig någon orätt, så gå och ställ honom till svars i enrum. Lyssnar han på dig har du vunnit tillbaka din broder. 16Men om han inte vill lyssna, ta då med dig en eller två till, för på två eller tre vittnesmål skall varje sak avgöras. 17Om han vägrar lyssna på dem, så tala om det för församlingen. Vill han inte lyssna på församlingen heller, betrakta honom då som en hedning eller en tullindrivare. 18Sannerligen, allt ni binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt ni löser på jorden skall vara löst i himlen. (Matt 18:15-18)

Jag ser jesusordet ovan som ett sammanhållet helt,  bevarat och bearbetat av en specifik grupp kristna. Att orden enbart förekommer i Matteusevangeliet tyder på det. Dessutom anar man en bakomliggande bearbetning. Det är som vore den kristna församlingen en verklighet redan innan den formerats.

Som jag ser Matteusevangeliet i sin helhet består evangeliet av rader av sådana bearbetade bibelord fogade till varandra i en ordning som till viss del är specifik för Matteusevangeliet men i långa stycken också känns igen från Markus- och Lukasevangeliet. I vilken ordning sedan allt i verkligheten skedde vet vi inte mer än i stora drag. Vad vi däremot menar oss veta är att Jesusorden i evangelierna visserligen är redigerade men ändå på ett trovärdigt sätt speglar det  Jesus sade och gjorde. Vad Jesus sade exploderar i själva verket av mening, det kan jag vittna om, en mening som bibeltraditionernas redigeringar inte  kan rubba.

Nu alltså dags att komma till sak.  Och saken är för det första den kunskap om de första kristna församlingarna som vi här får del av. Att det i dessa gemenskaper var hårda tag kan inte undgå någon som inte blundar för vad texten säger.. Höll en kristen broder inte måttet, gjorde han det som inte får göras, inleddes en process mot honom som i värsta fall ledde till att denne kristna broder uteslöts ut församlingen.

Varför denna hårdhet, när det i grannskapet (Matt 18:21 f) talas om förlåtelse, inte sju gånger, utan sjuttio gånger sju gånger.

Men förlåtelse är en sak, att hålla fast vid sin orättfärdighet en annan. En kristen församling som redan i sitt utgångsskede strax efter kors och uppståndelse kännetecknas av dubbelhet och falskhet hade varit en katastrof. Det blir ingen världsvid kyrka, inget evangelium för alla, om inte hela församlingen hade stått på evangeliets sida. Så i en välvillig tolkning av evangeliets ord.

Jag minns hur det var i en av de radikala frikyrkorna i min hemstad. Där hade man läst texten ovan efter bokstaven. Moraliska överträdelser ledde där till att de felande kastades ut och bildlikt talat betraktades  som ”hedningar och tullindrivare”.

Det är  bara så att det är skillnad mellan den första församlingens då och den radikala friförsamlingens nu. Då i utgångsläget ledde uteslutningen förhoppningsvis till fortsatt kraftsamling, nu i sekulariseringens tidevarv till att felande blev än mera vilsna. Här hade förlåtelse och upprättelse varit en bättre medicin.

Sen till något trots allt allvarligare. Där står det om de första kristna: Sannerligen, allt ni binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt ni löser på jorden skall vara löst i himlen.

Jag hisnar när jag läser de orden. Vilket ansvar ligger inte på mig som kristen och vilken makt. Men framför allt förstår jag att det endast är ”i Kristus” som dessa ord gäller. Och i Kristus i så kvalificerad mening befinner jag mig inte trots att jag varit både kyrkoherde och kontraktsprost. Lösa har jag visserligen förmått ett antal benådade gånger. Men att binda har jag inte förmått ens en sekund av mitt liv. Med det inte sagt att jag skulle sakna kärlek till min frälsare.