Bibelstudium den 17 sept 2025

Var fullkomliga, så som er Fader i himlen är fullkomlig.Matt5:48

Orden ovan från Bergspredikan, närmare bestämt i avsnittet där Jesus  skärper lagens krav. Du skall inte enbart älska din vän utan också dina fiender, förkunnar Jesus för sina lärjungar. Och sen som slutord textens; var fullkomliga, så som er Fader i himlen är fullkomlig.

Mycket har sagts om Bergspredikan. Också jag har mer än en gång blandat mig i samtalet om vad Bergspredikan står för. Men så inte här och nu. Idag vittnar jag om vad textordet ovan betyder för mig  i praktiken. Parallellt kan mitt samtidiga inlägg ”Karin Pettersson och demokratin” läsas. Där tar jag upp hur jag nära nog dagligdags tampas med frågan om Guds fullkomlighet. Här handlar det enbart om min fullkomlighet i det dagliga livet..

Mig gäller i praktiken att att jag lever i ett slags ”mittemellan”-tillstånd. Nog har min tro satt bestående spår. Det vore att förneka faktum att inte erkänna det. Men tron är mera ett skyddsnät än en andlig förnyare. Sist var jag på Willys. Bland annat fattades mjölk. Vid scannern frågade jag mitt barnbarn om bägge litrarna var scannade. Hon försäkrade att så var fallet med ett tummen upp. När jag sedan läste på kvittot hade jag betalt för en, inte för två liter mjölk. Min kristna tro innebär att jag nästa gång scannar in två liter mjölk, men endast tar hem en.

Däremot har tron inte rått på min aversion. Anser jag mig illa behandlad sitter det i. Tror jag mig ha lyckats med konststycket att skaka av mig mina aversioner dyker de upp i drömmarna. Och Gud vet hur svårt det är att vara rättvis i sina bedömningar. Så svårt att jag mer än annat uppskattar jurister, särskilt sådana som låter sak gå före person.

Tro bara inte att jag givit upp, inte ens valt den lutherska undanflykten som förutsätter en daglig omvändelse för att bli kvitt sin motsträviga natur. Vad säger nämligen förkunnelsen om den dagliga omvändelsen annat än att människonaturen är opåverkbar.

Min variant förutsätter inte att jag kan  skaka av mig mina aversioner. Däremot att det finns en väg att komma runt dem. Detta genom att i det dagliga mötet låta sig erövras av nuet. Låta nuets möten bli evigheten här och nu.

Min trätobroder är förvisso fortfarande min trätobroder. Men mitt möte med honom/henne får för ett ögonblick bli det enda som gäller. Mina aggressioner och fördomar  får vika för nuets uppriktighet.

Jag tänker mig Jesu möten på liknande sätt. Inget var fördolt för honom. Men när Jesus talade med en människa var inte den människans bakgrund allt. Allt var istället den människans inre, vad den människan behövde med evigheten för ögonen.

Tro bara inte att jag menar mig vara någon Jesus. Tro inte heller att jag åstadkommit underverk genom min uppriktighet i samtalen och umgänget med dem som ser på annat sätt än jag. Till det kommer att min höga ålder fört med sig  att jag kommit allt mer vid sidan om. Men att Gud finns i nuets möten kan ingen ta ifrån mig. Den tron har gjort att jag inte en gång utan flera kunnat runda mina aversioner.