Bibelstudium den 24 sept 2025

Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus. 6Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud 7utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa 8gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors. 9Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn Fil 2:5-9

Liv är rörelse. Död stillnad rörelse. Evigt liv förnyad rörelse. Så för oss som för Jesus. Så går mina tankar jag när jag för vilken gång i ordningen tar del av Paulus ord i Fil 2. Jag tänker också att Paulus ord var gemensam egendom. Hans högstämda ord skulle passa väl, varför inte i en dopliturgi i fornkyrkan.

Med åren har mina associationer blivit allt friare. Jag kopplar frimodigare än någonsin Jesu ord till min egen verklighet.

Och här och nu ser jag människor som finns däruppe och behöver komma ner men också andra som förkrymta kravlar därnere och behöver komma upp. Skall sanningen fram läser jag dagligen omgivningen utifrån detta schema.

I denna rörelse befann sig också den Jesus Paulus satt sin tilltro till.  Paulus utgångspunkt är den himmelske frälsaren som sänkt sig ner till oss människor och blev en av oss. Ända ner till korset sträckte sig hans omsorg. Först därnere tog Gud vid och upphöjde honom till sin himmelska härlighet. Detta för oss som befinner oss därnere. Han gjorde det för oss som i oss själva ingen räddning ägde. Så lyder i knappa ord Paulus tolkning av Jesu liv.

Och när jag läser min egen verklighet ser jag människor som behöver komma upp. Komma upp sig på de mest olikartade områden. Och jag ser mig själv som en av dem som är satt att lyfta människor ur deras förnedring. Hela mitt liv, inte enbart mitt yrkesliv, har jag vigt åt denna min uppgift.

Om jag lyckats är den stora frågan. Och mitt svar är att jag lyckats i den mån jag glömt mig själv i min tilltro till Jesus. Och jag förlägger mina misslyckanden till att jag förlitat mig på egen kraft. Jag blev på ett bestående sätt försvagad av överansträngning när jag var i femtioårsåldern. Jag arbetade för mycket och vilade för lite. Framför allt vilade jag inte i min tro.

Till sanningen hör att det också finns människor som finns däruppe och behöver komma ner. Med dessa har jag inte haft mycket att göra. Desto mer har jag själv tillhört dem, jag gör det faktiskt fortfarande, som strävat uppåt.

I vissa stycken har jag också lyckats. Jag har nått positioner t o m utöver mina förutsättningar. Men här är inte min uppgift att försöka ta ner människor ur villfarelser om egen storhet, mer att arbeta med mig själv och min egen strävan att bli något utöver det vanliga.

Men ett vet jag att även här är min bild av Jesus ovärderlig. Och materialet är för den delen också överflödande rikt. Förebildligt är evangeliernas skildringar av Jesu möten med sin omgivning liksom Paulus hantering av församlingar som trott sig vara förankrade i Kristus men i själva verket haft själviska bevekelsegrunder.