Bibelstudium den 12 nov 2025

Rika och fattiga

1Mina bröder, gör inte skillnad på människor, ni som tror på vår förhärligade herre Jesus Kristus. 2Tänk om det i er synagoga kommer in en man med guldringar på fingrarna och vita kläder och samtidigt en fattig man i smutsiga kläder. 3Om ni då bara har ögon för den finklädde och säger till honom: »Här är en bra plats för dig«, men till den fattige: »Ställ dig där borta«, eller »Sätt dig på golvet vid mina fötter« – 4gör ni då inte åtskillnad och fäller orätta domar?

5Hör på, mina kära bröder: har inte Gud utvalt dem som är fattiga i världens ögon och skänkt dem trons skatter och arvsrätt till det rike han har lovat dem som älskar honom? 6Ändå visar ni förakt för den fattige. Är det inte de rika som förtrycker er och släpar er till domstolarna? 7Är det inte de som smädar det härliga namn som har uttalats över er?

8Om ni uppfyller lagens kungsbud, det som enligt skriften lyder: Du skall älska din nästa som dig själv, då gör ni rätt. Jakob 2:1-8

Närmare om Jakobs brev, om författare, tidpunkt och omständigheter vid författandet, känner vi inte till. Det kan t o m vara en fördel att inte veta. Det gör att man kan koncentrera sig på den egentliga problematiken som i det här fallet handlar om att vi gör skillnad på folk. Som alla vet ger anseende ära, låg status däremot av vad slag det vara må, förakt. Så i den tidiga kyrkans tid  som i vår.

Jakob, vem denne nu denne än var, gisslar i sitt brev detta beteende.  Som om det enbart var han och hans kristna anförvanter som är så ädelsinnade. Det är i själva verket religiöst och etiskt allmängods att säga som Jakob. Bara så att det tycks finnas en drivkraft inom oss som gör att av det höga idealet blir en chimär, ett tomt ord. Det må sedan vara i kristna sammanhang som i andra.

Detta har inte bara jag observerat utan många. För den närkiske väckelseledaren Emil Gustafson, död 1899, var det ett huvudnummer att påvisa att av den generositet och nästankärlek som väckelsekristna fått uppleva i sin omvändelse, närmast utan undantag med tiden förvandlas till manér utan täckning i deras inre.

Jakob var med andra ord inte ensam om sitt budskap. Som han sade inte bara kristna utan folk från alla håll, kristna som andra. Problemet är att denna  vår bekännelse, hur vi än formulerar den, efter en tid. förvandlas till tomma ord. Allt återgår till det vanliga, hög betraktas som hög och låg som låg, rik som rik och fattig som fattig.

Men det betyder inte att vi får släppa taget, detta när den uppståndnes  hela inre kraft är inriktad på att få oss kristna att se med hans  ögon på dem vi möter och med dem vi har att göra.

För egen del hjälper det föga att rabbla bibelord om allas lika värde. Inte heller att fördjupa mig i texten ovan och ge den specifik status. Den säger ju inget annat än vad andra redan har sagt.

Jag vet bara ett sätt att bli kvitt min benägenhet att höja vissa och sänka andra.  Jag tar till en slags meditativ ”korsidentifikation”. Det betyder att jag stannar inför korset i bön och meditation.  Denna ”identifikation” rensar och förnyar. Det som gällde Jesus gäller också mig. Blir Jesus tömd på kraft, blir också jag det, uppstår han i kraft gör också jag det. Skillnaden är den att det som var  för Jesus blir för mig.

Tyvärr är jag trots detta inte framme  Nu följer den svåraste av uppgifter, att med förnyat sinne i samarbete med andra andra bygga relationer och skapa  sammanhang. Detta utifrån att de brukbaras förmåga tas till vara och de obrukbaras oförmåga väsentligen lämnas åt sidan.Tyvärr är vi som människor  inte  lika.  Vissa äger vad andra inte har. Detta faktum förändras inte av att jag med den uppståndne Kristus vid min sida  håller alla i ära.