Bibelstudium den 3 dec 2025

Portar, öppna er vida! Höj er, uråldriga dörrar! Låt ärans konung draga in! Vem är då ärans konung? Det är Herren, den väldige hjälten, Herren, väldig i strid. Portar, öppna er vida! Höj er, uråldriga dörrar! Låt ärans konung draga in! Vem är han, ärans konung? Det är Herren Sebaot, han är ärans konung. Ps 24:7-10

Tron har drag av förälskelse. En kvinna  som döljer sin egen alldaglighet med smink och puder, förvandlas genom tron  till  en person som inget smink behöver. Ett politiskt parti med oenighet och splittring inskriven redan i medlemsmatrikeln blir genom tron förvandlad till ett redskap för solidaritet och rättvisa. Och av en ogenomtänkt predikan blir Guds ord.

Så är det vare sig vi säger oss tro eller inte. Så har det också varit.

Den yttre verkligheten bakom den 24 psalmen i Psaltaren är troende som i procession vandrar upp mot Jerusalem. Förmodligen anförs karavanen av några män som bär på arken, representanten för Guds närvaro. När processionen kommit till templets port sjunger de 

Portar, öppna er vida! Höj er, uråldriga dörrar! Låt ärans konung draga in! Vem är då ärans konung? Det är Herren, den väldige hjälten, Herren, väldig i strid. Portar, öppna er vida! Höj er, uråldriga dörrar! Låt ärans konung draga in! Vem är han, ärans konung? Det är Herren Sebaot, han är ärans konung. 

I trons förälskelse blir av templet Guds boning, av arken levande Gud och av männen i processionen, Guds barn i tillbedjan.

Själv lever jag i en trostradition som till advent lyfter fram just psalm 24 och gör den till min egen, d v s låter den spegla min egen verklighet. Det gör jag i tro eller om man så vill i förälskelse. Min tro  har nämligen drag av förälskelse, en förälskelse som hjälper mig  se på min omgivning med andra ögon.

Det finns också andra trostraditioner, många av dem politiska och sekulära. Att de i grunden är sekulära tvivlar jag förstås på. Som om förälskelsen är grundad i inomvärldsligt förnuft, när den är mättad av det vi föreställer oss, inte av det som är. Och jag har svårt att över huvud taget föreställa mig en tillvaro utan förälskelse. Den är ju i förädlad och mognad form själva livgivaren, då förädlad till trofasthet.