Bibelstudium den 24 dec 2025

7Härligt är att höra budbärarens steg när han kommer över bergen, han som bär bud om seger, som ropar ut goda nyheter, bär bud om räddning och säger till Sion: »Din Gud är konung!«8Hör, dina väktare ropar och jublar. Med egna ögon ser de hur Herren vänder åter till Sion. 9Brist ut i jubel, Jerusalems ruiner, Herren tröstar sitt folk och friköper Jerusalem.10Herren visar sin makt och helighet inför alla folk, hela jorden skall se hur vår Gud räddar oss. Jes 52:7-10

Profeten såg i den begynnande befrielsen, den slutliga, ja egentligen såg han inget annat än den slutliga, den ännu ej fullbordade befrielsen.

Den begynnande befrielsen, det står för slutet på fångenskapen i Babylon och återtåget till Sion, d v s till hemlandet med  sitt berg, sitt tempel och sina landområden.

Om denna befrielse vet vi en hel del redan genom att läsa bibeltexterna med en historikers ögon.

Om den slutliga desto mindre av vetande.  Den är innesluten i profetians form där endast tron kan öppna våra ögon.

Och för oss som låtet Kristus öppna våra ögon och öron, ser i befrielsen från fångenskapen i Babylon mer än en stormakts övergrepp mot ett litet folk och därefter en villkorad befrielse där själva förutsättningen var en frihet på vasallstatens villkor.

Sion, det blir för oss Kristus och befrielsen den frihet som livet i Kristus innebär. Och den befrielse, som vad gäller fångenskapen i Babylon var ett begynnande faktum, blir för oss ett villkor. Den blir själva förutsättningen för friheten.

Men liksom profeten Jesaja kunde ta ut hela segern  förskott, kan också vi göra det. Liksom profeten såg fullkomningen redan i att Babylons härskare lättade på trycket och gav det undertryckta folket viss frihet, kan också vi göra det.

Här behöver jag för egen del inte ta bibeln till hjälp för att få bekräftelse. Hur många gånger har inte min egna visioner om fullkomningen i Kristus väckts när jag erfarit en begynnande seger för min frälsare.

När jag erfarit genuin kristustro, om än i det allra minsta format, har visioner väckts i mitt inre, alla med innebörden att nu går Kristus segrande fram.

Som tidigare församlingsherde har dessa visioner särskilt väckts när jag sett, om än de minsta tecken på att en församling fungerar i Kristi efterföljd. Småsaker har i mitt inre väckt förhoppningar om stora ting.

Detta må anses föga förebildligt. Men min reagens på det lilla äktkristna har gett mig kraft till att se också det stora. Och som en följd av detta  har mitt engagemang blivit livslångt.

På den motsatta kanten har trolöshet mot det kristen tro står för gjort att mitt förtroende för om så framgångsrika församlingar och församlingsstrukturer, fallit platt till marken.

På den grunden tror jag mig förstå profeten Jesaja när denne tog till överord när han skådade begynnelsen på befrielsen ur fångenskapen ur Egypten.