Bibelstudium den 8 april 2026

Men nu har Kristus uppstått från de döda, som den förste av de avlidna. Ty eftersom döden kom genom en människa kommer också uppståndelsen från de döda genom en människa. Liksom alla dör genom Adam, så skall också alla få nytt liv genom Kristus. 1 Kor 15:20-22

Jag har sedan ungdomsåren varit bland dem som på påskdagen gemensamt med församlingen jublar över att Jesus har uppstått från de döda. Samtidigt har jag mer än de flesta  ”bottnat” mitt jubel i reflexioner över evangeliernas vittnesbörd om denna uppståndelse.  

Det har slagit mig att  korsfästelsen är förankrad i  fakta, t o m i fakta som gör denna avrättning begriplig t o m för den som står vid sidan om. 

Uppståndelsen har även den sina fakta. Den tomma graven var ett faktum även för dem som dödade Jesus. Men tyngdpunkten är här en annan. De som vittnar om den uppståndne gör det därför att de mött den uppståndne men nu på ett annat sätt än under Jesu livstid. Renodlar man har lärjungarnas fysiska möten med sin  mästare ersatts av visioner. Av det drar jag personligen den slutsatsen  att Gudsrikesförkunnaren Jesus slutgiltigt omvandlats till företrädare för den Gud han tidigare förkunnade.

Ni som vill pröva det bibelenliga i vad jag här påstått gör det enklast genom att systematiskt gå igenom återgivningarna av  den uppståndnes möten med sina lärjungar i Johannesevangeliet. Det var så jag själv gjorde för att komma till det jag ovan påstått.

För Paulus tedde det sig förstås annorlunda. Dennes Jesustro hade förvisso sin grund i en upplevelse. Det var inte den fysiske Jesus denne mötte i Damaskus utan den himmelske (Apg 9). Och det mötet  ledde till att dennes syn på ivet förnyades. Det ledande bibelordet som inleder detta studium vittnar om detta.

På grundval av den korsfästelsens  realism i relation till den tomma gravens idealism har också min livssyn förändrats. Jag låter i alla sammanhang det sedda, det påtagliga, det bevisbara vara en sida av verkligheten. Den  andra är det trodda, det visionära, det ideala. Dessa båda ställer jag mot varandra i en kamp där det ena skall påverka det andra med syftet att leda till hållbara sätt att förhålla sig till det liv jag lever.

Och jag finner ibland överraskande samband mellan det ena och det andra. I påskdramat med sitt Golgata och sin öppna grav öppnar sig för  för mig en linje mellan den döende Jesus som mitt i sin övergivenhet ropar ”I dina händer Herre Gud, överlämnar jag nu min Ande” och den tomma graven.

Detta säger mig att Jesu gudsförtröstan är förbunden med  påskdagens uppståndelse. När jag tänker så  får lidandet mening och uppståndelsen ett värdigt sammanhang.