31 26 Det är med bibeln som med så mycket annat

Jag var på en av mina ungdomsvänners begravning. Han 90 och jag 88 så det var inget konstigt med det. Begravningsgudstjänsten frikyrklig och förlagd till Hjortensbergskyrkan i Nyköping. Min barndomsvän  Hans Nilsson vigdes  således till den eviga vilan med liljor lagda på kistan, inte med tre skovlar mull, dessutom med löftesord hämtade från bibeln lästa över sig.

Självklart var det Gud som talade via sitt ord, självklart var himmelen öppnad för min vän som från barnsben bekänt sin tro på sin frälsare.

Men är det så självklart vare sig för mig eller för min nyligen avsomnade vän. Är dessutom  inte själva bibeln ett trosdokument som inte enbart speglar vad Gud har att säga utan också i hög grad hur dåtidens av judisk tradition präglade fromma tolkade sin tro i strid med en motsträvig omgivning som tyckte annorlunda. Praktiskt taget varenda ord i biben kan läsas mot en sådan bakgrund.

Bibeln så läst blir ett antal inte alltid samstämmiga dokument som på sitt sätt speglar vad den fromme juden trodde och sedan vad den jesustroende församlingen höll heligt. Detta återspeglat i en bibel som än säger det ena, än det andra men förhoppningsvis oftast med Guds sanning för ögonen.

Bibeln är alltså öppet för tolkning, ja förutsätter relevant tolkning för att äga sin inneboende slagkraft. Det duger inte ens att förlita sig på en bibeltrogen översättning av bibeln för att vara på den säkra sidan. Detta var annars bokbordets i Hjortenbergskyrkan förkunnelse med sina erbjudanden  om en mer bibeltrogen översättning än den vanliga.

Men det är med  bibeln som så mycket annat. Den står där mitt i en värld där de segrande föreställningarna med makten bakom ryggen skapar föreställningar och maktcentra som sedan med mäktiga herrars och numera också med mäktiga kvinnors stöd  absolutifieras till det enda sanna. Detta så länge det håller. Med nya tider kommer nya tankar och med detta nya härskaranspråk och sedan rörs det om i grytan än en gång. Och bibeln går fortfarande ej fri från påverkan från den värld i vilken den tillkommit.

Så låter det alltså numera från mig som funnit det nödvändigt att låta Jesu kors både sammanfatta och rätta till både det som står i bibeln och det som vi kristna tror att det står i denna skrift.

Men Hans Nilsson hör inte längre vad jag säger. Det var för den delen länge sedan vi diskuterade religion Hans och jag. Men då var det desto oftare. På den tiden var Hans Nilsson övertygad om att just hans väg var den rätta. Hur många gånger dundrade han inte över det förkastliga i statskyrkosystemet. Amerikansk religiositet var hans förebild. Dessutom var han liberal, närmast troende liberal. Det var min ungdoms frikyrkliga. Men till bibeln kom vi aldrig Hans och jag. Det var kanske tur. För vem vet vart det lett.