33 26 Med tron som förutsättning

Efter alla dessa år av inlägg på nätet har jag själv börjat fråga mig vad jag egentligen vill ha sagt. Eller vad jag påstår som inte är en variant på det som kristna förkunnare i alla tider har hävdat.

Jag har funnit att det för mig egenartade är att jag envetet hävdat att vi människor, kristen som icke kristen lever i en verklighet, inte två. Det leder fel när jag föreställer mig att jag som kristen bekännare äger det  andra inte har, nämligen tron som något för mig speciellt.

Men detta är i grunden feltänkt. Tron, den egna personliga eller kollektivt betingade förutsättningen för livet är inget som jag som kristen har monopol på. Ingen, säger ingen, klarar sig utan tro. Den verklighet som vi som människor lever i förutsätter att vi å ena sidan ser å den andra gör oss en bild av det vi ser. Denna kombinerade ”bild/verklighet” är själva förutsättningen för att vi skall reda oss i tillvaron. På bara fakta klarar vi oss inte. För att kunna reda oss duger inte att vi är som räknemaskiner. Räknemaskinen inom oss behöver bildlikt sättas in i ett personligt sammanhang för att fungera som den skall. Inte ens professorn i matematik blir människa förrän han/hon förstår vad de skall ha sin matematik till.

Detta andra, kalla det föreställningsvärld om du vill, är en förutsättning för livet. Den gör att vi kan läsa av de fakta som omger oss. Fakta kombinerat med föreställning är kort sagt ett måste. Och föreställning är inget annat än ett annat ord för tro.

Tron så förstådd är inget enhetligt. Den kan rymma vanföreställningar som trasar sönder livet. Den kan vara ”fyrkantig” vilket får till följd att också omgivningen ter sig fyrkantig. Jag känner en i min närhet som så fort han anar vänsteråsikter säger ”djävla socialdemokrat”. Men också andra som förstår sin kristna tro så att den som är ”frälst” är på ett sätt och den ”ofrälste” på ett annat om så orättfärdigheten hos den ”frälste” är uppenbar.

Tron/föreställningen är med andra ord ett måste, men ett måste som behöver odlas för att bli det den är avsedd att vara. Själv talar jag i tid och otid om det nödvändiga växelspelet mellan fakta och företällning/tro för att livet skall gå åt rätt riktning. Detta växelspel ger förutom ett fruktbart liv till resultat även att den föreställning/tro jag bär på inte stelnar till utan frigörs till nya uppgifter.

Med bestämdhet inkluderar jag den kristna tron i detta växelspel. Jag gör det när jag läser bibeln och jag gör det i mina tillämpningar. Förhoppningsvis leder detta till att tron blir det den är avsedd att vara, en förutsättning för livet.

Ställer jag däremot min kristna tro utanför och gör den till något för sig blir utvecklingen den motsatta. Tro och verklighet glider isär och jag hamnar i den dubbla verklighet som jag skulle bekämpa.

På motsvarande sätt sker när ideologier blir något för sig, skilda från det verkliga livet. Ideologin blir något för sig och verkligheten tvådelad när verkligheten i själva verket är en enda, tydligast uppenbarad i växelspelet mellan det faktiska och föreställningen om det faktiska.